trettionde december tjogohundrasex

Julen kom som en långväga gäst, men stannade bara en kort stund, och det känns redan som ett halvår sen. Vädret påminner mig inte heller om att det faktikst bara var en vecka sen som vi firade att Jesus, Messias föddes här på jorden.
Julen var nog som en jul ska vara, fylld av glädje och lycka, mycket mat och en fin gran.
Igår satte jag mig och tänkte tillbaka på året som gått, inuti mig var det som om man plockade fram en gammal dammig bok och började läsa, det var längesen nu som jag tänkte tillbaka. Den senaste tiden har allt gått i snabbfart och helt plötsligt står man här vid en stundande nyårsafton. Nyårsafton, den dagen är så speciell för mig. Det är som en solnedgång och uppgång på samma gång. Nått gammalt går ner och nåt nytt kommer upp, samtidigt som det egentligen är samma sak... samma ena sol som kommer igen och igen. Ännu en dag, ännu ett år.
Tjugohundrasju är det oskrivna bladet som ligger på nästa sida i min bok. Jag älskar oskrivna blad, en chans att fylla det med nya saker och gamla saker... med Dina saker. Någonting säger mig att nästa år kommer bli ett väldigt bra skrivet blad. Min önskan är att kunna läsa bladet på sida tjugohundrasju i min bok och känna lycka. Jag känner lycka när jag sert tillbaka på året som gått, men jag ser också saker som orsakat smärta, lärorika saker och utmanade saker. Men mest av allt ser jag glädje, mycket glädje och jag hoppas bara att det blir mer av den varan.



Där låg jag, på en parkbänk i Göteborg. Avenyns alla ljus konkuerade med stjärnorna om min uppmärksamhet. Men jag såg stjärnorna på den mörka natthimlen. Där och då insåg jag nog på riktigt vad lycka är. Att kuna vara vartsomhelst i världen, och känna trygghet och frid inuti. Jag älskar stjärnorna som vittnar om Din kärlek och trofasthet till oss. Jag älskar parkbänkar på kvällen, speciellt i Göteborg. I det där hörnet vid seveneleven, där minnena är inbyggda i väggarna på de vackra husen.
-Anna, kom nu!
Jag vaknade ur mina drömmar och reste på mig. Gick sakta fram längs gatan med ett leende på läpparna. Jag andades och kände hur du andades igenom mig. Lycka.





My God, it's so beutiful when a boy smiles.

nu är det jul här i vårt hus

när jag tänker tillbaka på hösten så kan jag bara konstatera att Gud är god. härom morgonen bevisade han åter igen sin kärlek genom en vacker soluppgång. jag tror ingen missade den. mitt i ett grått och trist landskap kunde Han måla det så vackert, bara för att bevisa att det finns liv och glädje mitt i en grå vardag.


nu är julen här. fortare än något annat år. äntligen lov och jag fick julstämmning hos julia när vi hade julmys med tjejerna.




God Jul till alla!

när allt bara tar slut

inuti.

inuti slits jag fram och tillbaka. ingenstans tycks jag landa, och få vila. då börjar en sång i mitt inre. bara i dig har min själ sin ro, bara i dig min Gud.
när ingen omkring mig tycks riktigt förstå. jag förstår inte heller. då har jag min vila i Dig.







när stjärnan faller så önskar jag alltid. min önskan blir en bön.




bilen stog utanför huset med nummer 22. ganska nära staketet. en annan bil stod redan parkerad inne på grarageuppfarten. det enda den kunde göra var att backa ut. bilen utanför staketet kunde köra iväg vilken sekund som helst, eller köra upp på garageuppfarten. men ännu var allt stilla. och bilen stog trots allt, nära staketet.

julspel

det känns som igår, och nu är det julspel igen.

att dra iväg till vivalla och hämta en s-video kabel i scenkläder och teatersmink har jag aldrig gjort förut. det va en upplevelse. kära nån, mycket ska man va med om innan man dör.



skolkatalogen kom igår och jag och oskar hade våran traditionsenliga genomgång och disskussion av skolkatalogen. kära nån vad folk det finns.




låt mig få ge något, till någon som verkligen behöver det.

sankta lucia

morgonen började med en röst på andra sidan luren som sjöng någon version av sankta lucia. dagen vart bra. tack.

lucia i all ära. men var är min snö. tack och lov var det julstämmning i aulan idag ändå och inte minst i matsalen. GRÖT! pris ske Gud! men mandarinerna var förkastliga. en mandarin är inte alltid vad den ser ut att vara fick jag lära idag.

religionen var som den brukar. mycket snack och liten verkstad. men det va ok idag. för alla va så trötta. rättskunskapen innehöll som vanligt redovisningar och jag lärde mig lite om kollektivavtal och rättigheter inom eu.
men höjdpunkten var ändå det såkallade sprejkrig som bröt ut under senare delen av rättskunskapen. kan man inte kriga med snö får man väl ta annat då kanske. det va nåt nytt, sprejkrig har jag aldrig haft innan.

väl hemma vart det långpromenad. o dessa underbara promenader med min johanna. tack. tack och åter tack.

bonde söker fru och religionsplugg. det man inte gör på lektionen får man göra hemma. jo tack jag vet. men nu ska anna sova för att orka en lång lång dag imorrn.


natti

skit

det värsta var att det kändes så bra. sen sket det sig ändå. men vad gör det egentligen. på insidan är jag fortfarande lycklig.


den är jobbig den där känslan. den där när man lixom inte riktigt orkar. känner att det är så mycket framför så man inte riktigt vågar möta morgondagen. men sen så inser man, att man inte är ensam. och då vågar man möta morgondagen, då vågar man tro att man kommer orka.

allt är inte som det ser ut. och man kan aldrig veta vad som finns i en människas hjärta om man inte tar sig tid och pratar. kanske fick jag se nåt idag.




du... jag tänkte att du va wilma.

varje gång jag öppnar ögonen

varje andetag, varje steg jag tar. lyckan att få vara den jag är, finnas här och nu. ger mod att möta nästa dag.

Hela mitt inre längtar efter snö, och alla dessa underbara snöbollskrig.
Den här helgen har vart konstig och helt underbar. Intensiv men ändå lugn. Massa männikor men ändå själv. Genombrott och nya saker, samtidigt som jag gjort saker som jag är van vid och säker på. Inser under sånna här helger att man är omgiven av så otroligt många underbara männiksor. Att få jobba med er, att få umgås med er. Peppa ideér, genomföra det, glädjas åt det och framför allt be med er. Gud är så god emot mig att han låter mig få vara med om detta. Tack för att ni finns i mitt liv.
Inte riktigt julstämmning än dock, den kom inte med julpyntet eller julmusiken. Den sitter kanske i snön. Jag tror det. Tack och lov att julen inte beror på snön om det nu inte blir nån.


Det finns saker man inte kan beskriva i ord. Man säger så ofta, men det är verkligen så. När människor frågar hur det är, vad som händer. Hur skulle man kunna beskriva allt så de verkligen förstår? Jag tror inte det går. Men som en vän till mej sa, att om man såg hjärtat bakom allt. Om man kunde läsa folks hjärta och tankar kring allt som händer, till det man gör och hur man reagerar. Då skulle man förstå så mycket mer, så otroligt mycket mer. Allt vi kan ge människor är våra ords beskrivning, och inte ens vi själva kan ju uppfatta allt som händer på rätt sätt. För att verkligen kunna lära känna någons hjärta och tankar, varför de reagerar på ett visst sätt, krävs tid. Det hänger bara på om man är villig att ge den tiden då. Det är många man vill ge all den tiden, men man inser snabbt att det inte går. Hjälplösheten, där har vi den igen. Tack och lov att vi har Gud då när vi inte räcker till.

Jag behöver Dig, för att möta en ny morgondag.


Mer än goda vänner trogna, mer än framgång i det jag gör, mer än allting som jag upplevt. Betyder du för mig.

ett eko

tystnaden är påtaglig. jag inne i min värld, trots alla ljud är det alldeles tyst. jag tänker på allt, och inget. får en knut i magen, men blir strax lugn. det finns ju nån som hjälper mig allt jag inte klarar allt själv. korridoren är full med elever som alla pratar om provresultat eller att det är biff a la lindström till mat. allt är ett sorl omkring mej, höga ljud, men ändå tyst. plötsligt knuffas jag till av en stressad lärare, då vaknar jag.



längtar till julafton. och till snön.


oj, dags att springa till bussen. som alltid. jag lär mej aldrig!

when God made you

When I stood out there in the middle of nowhere and the sun was rising with all it's beautiful colors I thought that I'm lucky who can breathe fresh air through my lungs and feel your love in every breathe.
After only four hours sleep the fatigue is evident. My eyes can hardly stay up and I'm day dreaming far to much. But I guess it has it's charm, a hard studying student with minimal sleep and maximal height of books on the table. Everything has it's time.
My constant pray is hide me now, under your wings, cover me, within your mighty hand. when the oceans rise and thunders fall, I will soar with you above the storm, father you are king over the flood, I will be still know you are God.


Good night. Time to sleep for me, but just to wake up and face a new day.




friends are like stars, even if they are far away you can see their light shine. you are a star.

första advent

minnen

I hope it snows this week, cause there is no flake on your cheek that could make this christmas so beautiful.
Nu längtar jag tokmycket efter den underbara vita massa som bringar världen en sån stor lycka!

Behöver Dig för att möta en ny morgondag.

Att det blir såhär varje år. Jag slutar inte att förvånas, november och december blir månader då man bara springer hit och dit, pluggar allt och inget, träffar alla men ändå ingen. Som om hela världen går in i nån sorts speedad period och sen hittar sig själva sovandes framför kalle anka klockan tre på julafton. Men nej, mina tre veckor innan jul ska inte bli sådana. Jag vill inte det, ta en dag i taget är vad jag ska göra.
Det är inte det att jag inte har nåt att göra, tvärt om. Allt ska göras bara på tre veckor. Och det är inte det att jag har 48h dygn.. även om jag skulle vilja. Nej vetu vad, jag ska minsann inte stressa igenom allt detta och glömma att njuta. Men för att ändå hinna med allt så behöver jag Gud mer än någonsin. Bara i honom kan jag hitta frid och ro.
Sen finns det dom människor, som du som just kommit hem från ännu en helg out of town, som man bara beundrar i dessa tider. Du gör allt, och verkligen allt. Men det bästa är att det kommer visa sig sen, den som sår får skörda.
Tänker på alla hjältar överallt, som kämpar på i sina liv, utan att kräva uppskattning eller bekräftelse. Det finns folk överallt som bidrar till denna underbara värld.

Och nu behöver jag inspiration till den där rackarns texten.

Du värmer min frusna kind

tomt

"aj" skrek hon. men ingen hörde. "aj" igen, tystnad. tankarna tumlade runt inuti, det gjorde nog inte så ont ändå. hon tänkte tanken som hon så ofta tänker, jag är bara larvig. bara känslig. men om det faktiskt gör ont då? men hon borde inte ha ont. hon får inte. inte hon. okey, det va nog inget då.

vaknade lördag morgon av att en av de killar jag beundrar mest i hela världen kom in och spelade en westlifelåt på min ostämda gitarr. "frukosten är färdig". flashbacks till tiden då jag var yngre. då du var yngre. men samma storebror. men med en underbar fru och sötaste sonen. kan inte bli bättre. tack för helgen.
storasyster och daniel kom också. hade verkligen velat vara hemma mer denna helg. vad gör man när man vill vara på två platser samtidigt?

hon hittade sig själv, på marken. och nu visste hon att det gjorde ont på riktigt. hon visste inte riktigt varför. men en del började hon se. tårarna blandades med regnet. frågan ekade i hennes tomma huvud. "vart finns Du i allt detta?" hon skämdes, försökte gömma sig för stjärnorna som såg ner på henne. men det gick inte. Han är i stjärnorna. hon slutade gömma sig, och såg istället suddigt genom de tårfyllda ögonen upp på stjärnorna som är ett av Hans vackraste verk. "jag vill att Du ska vara i allt detta". hon insåg att allt hon gjorde, allt hon kämpade för, allt alla omkring henne höll på med, är så meningslöst om det bara är en yta. om ytan är finpolerad, men inte Han finns i allt. hon skrämdes av tanken att allt, precis allt, kunde bli just en yta. frågan fortsatte att eka i hennes huvud, som nu började fyllas med en bön. "Vart finns Du i allt detta? Du måste finnas i allt, jag vill inte andas utan att Du andas igenom mig" så drog hon ett djupt andetag och kände att Han andades med henne. kanske är det värt att kastas hjälplös på marken för att inse, att man aldrig kan vara nåt i sig själv. ingenting utan Honom. om man känner sig tom, så borde man inte vara fylld. min tomhet blev en bön, förlåt att jag inte fyllt på med Dig i allt detta. Du Gud är den enda som kan få mig att känna mig hel.



I bruise easily, so be careful when you handle me.

ofattbart

på bussen in till stan slog det mig igen. hur kan man se en soluppgång, utan att tro. jag tog ett djupt andetag och log. det är verklighet, det känner jag.
tankarna blandades med böner, jag tänker mycket nu. jag ber mycket nu.
ännu en gång sköt jag upp den tunga porten in till borgen, drog ett djupt andetag och kände glädjen i att det bara är ett halvår kvar. sen kände jag huvudverken, typiskt. men Du är med, överallt.
förra veckans sömnlösa nätter började göra sig påminda, men jag tackar Gud för att jag kan sova nu. Han är så god.
suddiga minnen från dagen i övrigt. men jag lärde mig lite om husköp och sånt på rättskunskapen. kan va bra att kunna. om sisådär tio år kanske... vem vet.
hemma har jag mest pluggat. bra anna! en promenad i kylan också. dimman var inte så tät i kväll, men det var kallt, och mörkt. man såg silhuetter av människor på lång väg, sen när man passerade varandra var det precis som om båda höll längsta möjliga avstånd. kanske en misstänksam blick och sedan hastigt vidare. man såg inget ansikte, bara en mörk skugga. en främling. men när jag mötte en man under gatlyktan hälsade jag glatt, han med. ett par ögon, ett ansikte. ljuset fick mig att våga.

till sist läser jag ett vykort från mormor. på tal om att tröst kan komma från alla möjliga håll. tänk att man kan få så mycket uppmuntran bara på ett vykort.
"Blott en dag i taget... så går det, Kramar från mormor"
Det är så sant, blott en dag, ett ögonblick i sänder. Det får mig att känna mig lugn. Var dag har nog av sin egen plåga.


gonatt

kallt ute, varmt inne

en mycket bra måndag den tjugonde i elfte tvåtusensex

jag sov inatt!

en promenad i kalla vintern, som det var förut. men kanske inte riktigt som förut ändå.
det finns lycka och glädje i mitt hjärta. trots höstmörkret.


mysig lunch med er. tack.


nu ska anna SOVA. S-O-V-A


må det ske med mig som Du har sagt.

-på en brygga vid vattnet stod de, deras silhuetter speglades i det mörka vattnet. det var tyst och mörkt omkring dem.

saturday morning 10.35 am

ska ut på en rask morgonpromenad med mamma


ingen räkkväll igår. men en liten stund med min favorit, tack för att du kom förbi. du är så bra.



saturday night 22.30 pm

Herre jag ber dig, beskydda och bevara mig. Så att mitt hjärta aldrig viker av från dig.



Du fick mig att fatta något idag. Något som jag hört, men kanske inte tagit in i hjärtat. Att det kan finnas många vägar dit, inte bara en just som är rätt.
Tack för idag.




när ingen såg, då tog jag en kaka ur frysen!

moonsand

Yrkes- och utbildningsmässa idag. Jag gillar verkligen att gå på mässor. Det va mycket intressant, bra att sätta lite tankar i rörelse. Nu vill man bara hitta rätt i djungeln av val jag står inför. Men det är ändå roligt. Man ska drömma, och det började jag verkligen göra idag, igen... drömmer ju jämt.
Känns som jag börjar komma tillbaka till en normal rytm igen, från några avvikande dagar. Matteprov och psykologisemenarium imorrn, föreläsning om trafficking och sen bokmässan. Förhoppningsvis shrimpkväll sen. Om alla räkor är på hugget!
M-m, det blir nog en bra fredag då. Bara matteprovet går hyfsat... fast jag brukar ijuförsej inte gå ner mej så mycket för sånt ändå.


Polisyrket - något för dej? Nja... kanske kanske inte. Men det verkade intressant. Hm.. typiskt mej att tagga på allt. Känner vi igen det Johanna?
På tal om henne.. så skicka hon det fina kollaget som är på bild. Med min dikt på! Ville bara visa det fina för alla.





keep on climbing, there is a mountaintop way up there.

Ovan där

Ovan där randas morgonen och där hemma samlas helgonen, vi skall då förtälja om vår resa här, vi förstår hans vägar bättre ovan där.

På väg hem från bussen var stjärnorna det enda som lyste. Blev påmind, om världen bortom min egna. Att man en dag, får samlas. Ovan där.
Jag förstår inte allt. Inte alls mycket förstår jag, när jag tänker efter. Men vem har sagt att man mår bättre av att förstå.
Dagarna har varit konstiga denna vecka, nätterna ännu värre. Men i Din famn får jag vila. Även om nätterna ger mig mindre ro.

Prövningar vi möta får och vi ofta ej förstår Herrens vägar när han önskar att vi himlen skola nå. Sina barn han leder här, genom sorger och besvär, vi förstår hans vägar bättre ovan där.

"När du går igenom eld, skall du inte bli svedd..." Jesaja 43:2
Men det handlar om att gå igenom den. Otillräckligheten, igen. Vill kunna göra så mycket mer, vara så mycket starkare. Men det är kanske i min svaghet, som Du kan komma och göra mig stark.

Här vi känna brist och nöd saknar ofta hjälp och stöd, trötta anden hungrar törstar under ökenfärden här, men vi tror på Herren Gud, litar helt uppå hans bud, vi förstår hans vägar bättre ovan där.

Inom mig finns dock en sådan lycka. En visshet, där jag bara vet att allt är i Guds händer. Även om jag ofta kan frukta morgondagens outforskade marker, så finns en sådan livslust så djupt rotad att inget bekymmer kan få mig att inte vilja se ännu en soluppgång. Gud får mig att känna livslust, min familj ger mig anledning att leva och mina vänner gör att de gråaste dagarna lyser som solen själv. För i slutändan är det ju ändå de glada dagarna man minns.

Frestar'n lägger ut försåt, snaror på vår levnadsstråt, hjärtat gråter för vart fåfängt ord och tankläs gärning här och i prövningarnas ugn är ej lätt att vara lugn, vi förstår hans vägar bättre ovan där.


-och du ligger ju under min säng!

sleeplessness

jag hade massor att säga. men nu är det tomt.
antar att det är tröttheten som gör sig påmind.

det var ett långt prov idag. en och en halv sida kunde jag ådstakomma på fyra och en halv timma. men jag är nöjd.
det va mysigt ändå på något sätt, alla med sitt lilla fika, och carro som hade kaffe med sig. nationella prov i all ära. jag minns den långa uppsatsen i nian, då fröken hade gjort mackor och fika till alla. men jag minns inte vad jag skrev om, inte alls faktikst.

lång dag idag, men bra dag. kul med körövning, och julspelsövning. äntligen igång igen, jag gillar det mer och mer för varje år. det är så mysigt på nåt vis.

såhär på hösten kan det kännas lite ensamt i det här stora huset, även om mamma och pappa är hemma så saknar jag när det va fullt hus. tänkte på det härom kvällen, man kunde alltid kolla på en film sådär på kvällen med storebror, eller gå en promenad med syster. (dom är på bilden) nu ekar det nästan mellan väggarna, och kallt är det också. men allt har väl sin tid som det sägs.

oj, det fanns visst en del att säga om min dag. en ganska saklig beskrivning.
nu ska jag äta nåt och göra ett försök till att sova.

Min bön ikväll är:
Gode Gud, låt mig få sova ikväll. Jag behöver det känns det som. Ta hand om alla mina nära och kära, håll dom i din stora hand. Amen

är du lycklig?

idag fick jag den frågan.
mitt svar kunde bara vara ett:
ja, jag är lycklig. mycket lycklig.



på schemat nu:
skriva en psykiatriuppgift om schizofreni

en kopp te

det är skillnad på att veta något i hjärnan
och att veta något i hjärtat
ibland trillar det ner saker från hjärnan i hjärtat, och då plötsligt inser jag


inom mig finns bara glädje

Du är glädjen

gokväll

så även jag


det man fått som gåva ge det som gåva
man kan lära sig kärlek

idag satt jag och kollade på bilder från min 18-års dag
kan fortfarande inte fatta att mina vänner gjorde allt detta för mig
jag har så mycket minnen
bilder är bra, det får mig att minnas
och minnen får mig att glädjas

du är en spjuver