Ny blogg

min nya blogg hittar du på signeratkarlsson.blogspot.com

Välkommen dit!

Moster knäcker!

Mamma och jag bakade saffranssnurror och lussekatter hemma hos oss

Min hemmagjorda adventsljustake från förra året

Klockan är alldeles strax nio och jag har gjort julens första knäck. Det brukar alltid bli ett antal omgångar, eller iallafall var det så när jag bodde i Lillån. Det är kul att ha sitt eget hem att pyssla i och det blir extra påtagligt såhär vid advent då man inser att man verkligen måste börja bygga upp från skratch. Det går inte att gå ner i förrådet och gräva efter någon fin kruka, eller den där fina ljusstaken. Knäckkastrullen diskar sig inte själv (okey, jag diskade också den ibland men min mamma är sådär extra super snabb på att ta hand om disk och expert på allt kletigt och fastbränt) och det finns ingen (läs: pappa) som äter upp knäckklubborna (det är klubbor som man gör av den knäck som alltid sitter kvar i kastrullen, man tar en smörkniv och skrapar kastrullen och vips: en knäckklubba!).

Jonathan är på körövning inför julspelsövningen. Redan nästa vecka är det premiär och jag kan verkligen inte förstå att det redan är dags igen. Julspel är något jag alltid ser fram emot hela året, det är något väldigt speciellt med alla övningar, alla underbara människor som engagerar sig och allt folk som kommer och får höra julevangeliet. Jag får också förmånen att göra det jag älskar - spela teater och sjunga!

Jag har också äntligen blivit moster till undeverket Valter. Han är så otroligt fin och jag längtar tills jag får träffa honom! Just nu ber jag att Gud ska vaka över honom och hans föräldrar eftersom några komplikationer gör att de ännu inte får komma hem. Men snart ska vi ses!

Ett helt halvt år...

... inte sen jag bloggade sist, även om det känns så, men sen den där soliga dagen i maj då jag gav och tog emot löften om trohet och kärlek. Jag älskar dem orden trohet och kärlek. Bilderna hamnade i lite fel ordning... men håll tillgodo. Hur som helst så måste jag bara skriva att jag är så oändligt tacksam för min man och älskar honom mer och mer! Jag älskar att vi är en liten familj, även om vi bara är två än så länge! Fotograf är den fabulöse Linus Hugosson!

Hösten har varit en intensiv men otroligt rolig tid. Uppsatsen är klar och det var faktiskt roligare än jag trodde att skriva B-uppsats. Det finns något tillfredställande i att gå igenom den process som det ändå är, forska, leta material i arkiven och skriva om någon som ingen riktigt skrivit om tidigare, ett riktigt pionjärarbete, sånt gillar jag! Under hösten har jag även hunnit spela i min församlings första musikal som jag är så stolt över! Inte bara över alla otroligt duktiga musiker, dansare och sångare utan över att budskapet om Jesus fick nå ut till så många! Jag är så tacksam att jag får vara med i Kristet Center där jag får utvecklas och använda mina gåvor, men också vara med och sprida Jesus till andra!

Jag har även hunnit med att vara i Uppsala och Stockholm en helg med mina underbara syskon och deras familjer. Jag inser mer och mer hur rik jag är, och någon gång under detta dygn blir jag antagligen ännu rikare då en ny diamant kommer till jorden! Mini-Roberthson är så välkommen!

Forskningsarkivet

Jag sitter i forskningsarkivet på universitetsbiblioteket och... ja just det, forskar. Jag läser gamla tidningar som är en del av mitt källmaterial i B-uppsatsen i Historia.

Forskningsarkivet ligger längst in, längst bort i ett hörn av biblioteket dit knappt det trådlösa nätverket går (men ja, idag funkade det). Det är aldrig folk här, förutom jag och mina kursare. Det är en såndär lite skum, mysig belysning och i rummet finns mikrofilmsapparater och gamla böcker. Det är superroligt att forska och skriva uppsats... men nu är jag redigt trött. Klockan är fem... och jag skulle helst bara vilja åka hem. Men en liten stund till ska jag hålla ut... jag och min vän Gideon 1000 (som den fina mikrofilmsapparaten heter). Ganska intressant att den heter just så. Gideon ansåg sig ju vara liten och oansenlig, men när Gud fick tag på honom kunde han änvända honom till något stort, trots att han hade en liten armé. Mikrofilm är gamla dokument omvandlade till pyttepyttesmå oläsliga bilder på en plastfilm, men Gideon 1000 han förstorar dessa minimini bilder så att de blir fullt läsliga - och till och med med en zoomfuntion!

Det som är litet och oansenligt, det kan Gud använda till något stort, viktigt och innehållsrikt.

Ja, det var dagens visdom från forskningsarkivet! Nu skall jag återgå...

You are autumn

And even when the trees, has just surrendered to the harvest time

Forfeiting their leavs in late September, and sending us inside

Still I notice You, when change begins

And I am braced for colder winds

I will offer thanks for what has been and what's to come

You are autumn

Nicole Nordman - Every season

Det var så kallt. Men allt det vackra fick mig snabbt att glömma den bitande kylan. Kameran hade äntligen fått följa med mig ut, det var alldeles för längesen, och jag hade verkligen saknat att fotografera. Med darrande frusna fingrar ställde jag in skärpan, tittade, vred lite till, kisade, och klick. M-m, det här blir bra. Hösten är så vacker, det är som om naturen saktar av, vaggar sig till ro. Men även i det frusna kunde jag hitta en knopp - liv - mitt i den stundande vintern. Det fick mig att tänka på den underbara personen jag snart blir moster till. Han eller hon kommer verkligen att börja sitt liv mitt i vintern, precis som den där rosenknoppen verkar vilja göra. Välkommen ut, jag längtar efter dig!

Söndag kväll

Jag och mannis på bröllop

Det blir mörkt fort på kvällarna nu. Jag blir tröttare fortare då, som om man är inställd efter ljuset. Ikväll sitter vi och spelar betapet, mannen slog till med en 72-poängare just, så min självklara ledning är redigt hotad. Han har tillochmed gått om mig, och det är väl kanske tur. För husfridens skull menar jag. För övrigt har vi vart på bröllop i helgen, underbara Tommy och Rebecka fick varandra igår! Vi var glada att få vara med och fira med dem och alla andra! Idag har vi haft familjegudstjänst! Det är alltid lika roligt när hela familjen samlas på Gudstjänsten. Är så stolt och glad för min underbara församling!

Som sagt, betapet och nu är det definitivt, han vinner! Typiskt! Det blir en match till!

Mirakel

Mitt hjärta är fyllt av tacksamhet. Gud är god, alltid. Inte bara på de gröna ängarna utan också i det svåra, i dödsskuggans dal. Jag älskar livet och att leva. Jag älskar ljuset, när allting klarnar. När dimman lättar och jag ser.