Träd

Träd är vackert





Där vi blev tilsammans ristade vi in våra initialer i ett närliggande träd, på nio-månaders dagen åkte vi dit för att bättra på.

om skor, väntan och scones

Gud är en god Gud. Det finns inget rum för tvivel. Det är en trygghet att ha att göra med en sådan God Far, en Allsmäktig Gud som vet vad jag behöver bättre än jag själv. Skor, Han vet att jag gillar skor och han gav mig ett arbete. Han vet också vad jag behöver lära mej. Och om jag lär mig, jo tack, det är genom livets alla skiften, omständigheter och motgångar som man blir stark. Det är genom tider av ovisshet som man verkligen lär sig att förtrösta, och det är i de perioder av livet då allt verkar vara en dimma som man faktisk lär sig att se som allra bäst.

Att vänta. Att förvänta och vad man gör av det oväntade. Att vila i väntan och att arbeta under väntan. Att kanske sluta vänta, eller börja vänta. Vänta nu...

Fick en trevlig frukost med Johanna. Eller, jag gjorde en trevlig frukost till mej och Johanna. Scones är gott och särskilt i en god väns sällskap. Brämhults juice får en en gång högsta betyg och Johannas lägenhet är trevlig, och jag sover gott där.


Imorgon kommer min Jonathan hem. Jag längtar redan. Men först är det en spännande körfest som ska genomföras. Det blir roligt!

tjugo år

För en vecka sen fyllde jag 20 år. Jag vill passa på att tacka alla som gjorde min dag och min helg till riktigt minnesvärda dagar. Jag blev även lycklig ägare till en ny kamera, så jag hoppas kunna bjuda på fina bilder framöver. Dessa bilder är tagna från Jontes överraskningsutflykt för mej till Vinön. Jag hade som tur va pluggat kamerans instruktionsbok på kvällen så vi lekte med funktioner och effekter. Vi inser mer och mer hur roligt det är att fota, speciellt när man är omgiven av vacker natur och snygg familj och vänner. Mer bilder kommer, håll till godo.

Släkt

Jag hittade bilder från morfars 80-års fest för ett år sen och inser hur mycket jag saknar mina syskon och min släkt. Vi har så otroligt kul ihop och kan dela så mycket glädje. Hoppas snart att få se alla igen.

Vå-å-å-å-år!

Äntligen vår! Bilden från mitt student-fika får mig att se tillbaka ett år. Inte bara på de goda cheesecake-tårtorna, utan på tiden för ett år sen. Jag hade en spänd förväntan på framtiden, på själva studentdagen och på sommaren. Nu när jag har mött framtiden så kan jag bara se att Gud har varit så god. Jag har fortfarande en stor förväntan på livet och vad Gud ska fortsätta att göra.

Vår är när de sopar gatan rent på grus, så att man som barn kunde åka inlindes eller hoppa twist utan att halka på de förrädiska små sandkornen.
Vår är när man får ta på sig vårjackan och vårskorna, som luktar en blandning mellan nytt och garderob.
Vår är när man vaknar av ljuset och solstrålarna redan klockan halv sju.
Vår är långa ljusa kvällar på cykeln - utan vantar!
Vår är när man ligger på en filt i gräset och kittlar någon med ett grässtrå.
Vår är nu, tack och lov så är den äntligen här.

It's only today that counts

It ain't no good to lay in bed at night
And think about the past
About how you could have done things differently
But it happened way too fast.

Just close your eyes, go to sleep
Let the angels bring you dreams.
Let that pain unwind behind you
And float away, float away on silent streams.

You gotta live your life the best you can
Though you sometimes do your worst.
You gotta laugh when you fail, it's not the end of the world
Life is a play you can't rehearse.

Don't make big plans for tomorrow,
You can't control what lies ahead.
You must try to live each moment
As it comes instead.

There is no use dreaming of a perfect future
Or regretting a troubled past.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.

It never helps to worry, it never hurts to pray,
Tomorrow will come soon enough; just pray about today.
And relax, trust your life to God,
The future is in his hand,
Only faith will help you face each day's demands.

Ain't no use worrying, life goes so fast.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.

Larry Norman

Vilken tidning jobbar du för? Ehh.. jag... jag frilansar.

Kunde inte fått en finare dag. Solen lyste och framförallt värmde utan för Sundbyholms slott. Idag var jag fotograf och journalist åt Go Together på Sundbyholms slott. Stefan Björk ringde i onsdags och frågade om jag ville jobba, jobba som journalist och fotograf på ett event där cirka 130 företagare skulle samlas för att ställa ut och presentera sitt företag, äta lucnh och lyssna till föredrag. En spännande utmaning! Ja tack! Men jag va lite skakis när jag hörde mig själv säga: Ja visst, det kan jag göra. Antar att det är både mitt problem och stryka, jag svarar Ja fortare än jag hinner tänka. Men i detta fall är jag tacksam för mitt ivriga och snabba svar.

Väl hemma igen är jag rikare. På pengar? Ja, förvisso, det blev en dags lön, passande eftersom det inte flödar med jobb till mig just nu. Rikare på kontakter? Ja defenitivt! Jag fick många nya kontakter och intressanta möten med människor. Entrepenörer är fantastiska människor, vilken energi och skaparglädje de har, man blir minst sagt inspirerad av att vara nära dem. Men framförallt blev jag rikare på erfarenheter, jag var journalist idag. Inte på låtsas, på riktigt. Jag var fotograf idag, och insåg att det här skulle jag kunna hålla på med.

Vägen vidare vet Gud. Men jag är tacksam för att Gud gav mig den här möjligheten idag, och all ära till Den Helige Ande. För utan honom vet jag inte hur det hade gått.


Bilderna är tagna med en Nikon D50. Har inte så mycket koll på Nikon, men en sak är säker, Canon har fått en konkurrent när Anna ska köpa kamera snart.

Vi fick lite vinter tillslut. Men det kostade några mil. I helgen har jag och Jonathan varit med mamma och pappa till Rättvik. Det var väldigt kul att träffa mormor och morfar igen och de har försett oss med fina husrum och fantastisk mat! På lördagen åkte vi (alla utom mormor) till Orsa Grönklitt. Äntligen fick jag och Jonathan kasta oss ut för backarna igen. Jag måste säga att jag gillar Orsas skidanläggning, det ligger väldigt högt vilket ger en obetalbar utsikt. Eller ja, vi betalade ju för den. Men snön var sådär, lite för tung och "drivig" på vissa ställen, men på de branta och snirkliga skogsnedfarterna var snön perfekt och gav ett fantasktiskt glid. Vi längtar redan tillbaka. Pappa drog av ganska många kilometer i längdspåret och så även min mor. (Därav den trötta blicken på kortet) Morfar hängde hurtigt på i fem kilometer, inte illa för en 80-åring. Jag är så glad för den här helgen, skönt att koppla av och samtidigt bli helt slut. Det finns inget som är så skönt som en trötthet efter en dag i backen. Det är så härligt att få vara med mina pigga morföräldrar. Jag beundrar dem.

Jag och Jonathan är väldigt nöjda och kan nu ta oss an en minst sagt hektisk vecka. Men mitt i allt får vi inte glömma att det är Påskvecka. Vi borde ta oss tid och tänka på vad Jesus gjorde för oss på korset. Det är det som är syftet med denna helg.

För övrigt gjorde jag en lite halvdan hårfärgning kvällen innan vi åkte. Vart inte så nöjd. Cammilla (frisören alltså) skulle gjort det så mycket bättre. Men det blir för mycket pengar, får se om jag färgar om snart.

Hälsningar / Anna

Jag har gjort en omgång hallonsylt och en omgång blåbärssylt idag! Kände att det var dags att samla på sig lite hemmafrupoäng igen. Jag lyckdes och sylten blev god! Det bästa med allt är dock att man får läsa "Annas sylt" på ettiketten och inte "mormors" eller "mammas". Sylten har gjort mig till en accepterad kvinna i denna syltande och saftande släkt! Förstå mig inte fel, jag menar inte att man måste göra sylt för att räknas som kvinna. Absolut inte! Men för mig var det ett framsteg, jag som alltid drömt om att bli en riktig bullmamma.

Solen lyser verkligen vackert idag, och det är väldigt skönt ute. Jag ska nog ta mej en promenad i det fina vädret. Hoppas på sol västerut i morgon oxå, för jag och min kära vän Madelene åker till Göteborg för att homestyla åt våran kära vän Caroline! Jag ser verkligen fram emot dte. Ska bli så kul!

Jag måste till sist avsluta med ett tack till familjen Holm, eftersom hallonen i sylten kommer från deras trädgård när de bodde här i Lillån. Om ni kommer hit ska ni få smaka!

Halvår

Det har gått ett halvår sedan den elfte augusti tjugohundrasju.


Det går inte att sätta ord för att beskriva den tiden, det går inte att forma meningar så att någon skulle förstå. Det enda jag verkligen kan uttrycka är att jag är så innerligt, enormt, obeskrivligt tacksam för Jonathan och att jag har fått lära känna honom dag för dag under dessa månader, och jag tackar Gud för att jag kommer få lära känna honom under många månader till.


Solen lyser dagen till ära. Allt vittnar om Guds kärlek och hans trofasthet och nåd som är ny varje morgon.

snön smälter

Det va längesen nu. Men denna lördags förmiddag tog mina händer fart och började åter igen springa över tangentbordet.

Snön smälter utanför mitt fönster, mitt fönster som just nu har en trasig persienn hängandes på sniskan över halva rutan. Fult, jättefult. Men jag har inte kommit mig för att ordna det. Men det ska bli ändring på det, på måndag, då händer det. Då har jag sagt till mig själv att jag ska ta tag i saker som inte blivit gjort. Som de där alldeles försenade studentkorten som bara vissa av mina vänner har fått, förlåt.

Det var längesen jag var sjuk, men nu åkte jag på en riktig förkylning. Som tur är går jag mot friskare dagar, det är jobbigt att snörvla. I morgon måste jag vara på topp eftersom det är säsongspremiär(stavas det så? har så svårt med det ordet)för mitt team på promiseland. Det ska bli så roligt att få börja med söndagsskolan igen, jag älskar alla barnen där och att få se dem lära känna Jesus och lära sig mer om livet med honom!I morgon ska vi tala om Josua, vilken spännande man han är. Man inser att det finns mycket att lära sig av den Gudsmannen. Efter promiseland ska vi filma inför FinallyLördag, då måste jag oxå vara på hugget!

För övrigt måste jag tacka Johanna för en mysig 20-års fest igår, även om jag mest snörvlade och sådär så var det trevligt! Det va kul att Carro kom hem i helgen oxå :)

En annan nyhet är att jag och Jonte har vunnit på triss! 25 kronor! YES! Om vi förvaltar dem rätt kanske det kan bli nåt av det... vem vet.


Många av mina tankar går till Emy, David och Max den här helgen. Jag hoppas att allt ska gå bra med flytten och så! Ni får lite extra tankar av mej just nu och så hoppas jag att vi ses snart!

salt

The color of snow
The enormity of the oceans
The taste of tears

salt salt salt


Jag gråter alldeles för mycket. Men det är bra. Fast nån gång, om fyrtio år eller så, ska jag lära mig kontrollera det.

Tjugohundraåtta. Jag ser fram emot det.


Idag går alla mina tankar till älskade Jonathan. Krya på dig, du är sannerligen inte skapt för att ligga däckad i din säng. Men tänk, att tillochmed då finns glimten i ögat och humorn kvar. En annan stor tanke går till min kära vän Johanna som flyttat in i en fantastiskt fin lägenhet idag! Tänk, den passar dej perfekt!

för-jul

Om några timmar är det julafton, igen. Jag har riktig julstämmning nu och ser fram emot en fantastisk helg med famlijen(nästan hela) och släkten. Den enda jag kommer sakna alldeles för mycket är min underbara svägerska Emy, eftersom hon jobbar när David och MAx kommer på annandagen, jag säger därför God Jul särskilt till dej!KRAM!

Men redan igår och idag tjuvstartade julen lite. Igår hade jag och Jonathan en underbart julig dag. Han hade rimlexikon och julklappar med sig i högsta hugg och det resulterade i en rimstuga. Vi(eller mest jag eftersom han somnade efter en stund) gjorde en gudomligt god pepparkaks och chokladkola och åt skinkmacka. Sen kom våra underbara vänner Oskar och Miriam förbi. Vi hade så mysigt med julfika och sunes jul.

Idag hälsade Carro på (välkommen hem:)) och vi åkte runt och önskade God Jul till Amanda och Madde. Det var roligt att träffa alla igen!

Mormor och morfar är här och snart snubblar min morbror med familj in här i huset. Då är kalaset igång och det är jul i Karlqvists hus.

helgen i bilder (och det blev visst ord också...)

Efter tusen "hej då", hundra "vi ses ju snart", femtio "ha en underbar vecka nu" och tio "kör försiktigt" såg jag den röda golfen lämna min uppfart ännu en gång, bara en kvart senare än vad du hade tänkt (rekord!). Även om detta farväl inte var lika tårdrypande som förra (ibland är jag mer känslig) så blir det alltid lika tomt, och tyst. Men jag tog tag i mig själv och bakade några plåtar pepparkakor. Så nu sitter jag här, med uppkavlade ärmar, rödvit-randigt förkläde, luktandes på en gudmlig doft av pepparkakor. Och på tal om sista-plåten-pepparkakor-för-det-här-året-grejer så har just julspelen avslutats. Det har vart härliga dagar fyllda med mycket smink, sköna kläder, sång och ferrari. Och självklart glädjen, förmånen att få berätta om Jesus för alla de människor som sett årets julspel. Två fullsatta föreställningar och massvis med nya ansikten.



I Fredags åkte jag och Jonathan till Kilsbergen för att njuta av den härliga naturen. Och vilken dag det blev! Till Crista, Johanna och alla andra som älskar vintern men tycker att vi ser för lite av den just nu, ta en tripp till Ånnaboda, rimfrosten var såå vacker och det var riktig vinterkänsla. Jag och min trogna mobilkamera dokumenterade lite av dagen.


Frost i muschen

fyra månader och en dag

Det har gått fyra månader och en dag sen du frågade mig om jag ville bli din. Fyra månader och en dag sen vi tog den där bilden. Inte en sekund har jag ångrat att jag sa ja.


För övrigt så är repetitionerna igång inför julspelet. Det är kul, riktigt kul. Alla är så duktiga och jag är så glad att jag får sjunga duett detta året, och med vackra Christina dessutom! Hon är så duktig. Sen vill jag ha tillbaks vintern, det va inte längesen det såg ut sådär utanför mitt hus.

lagom till jul

Nu är det söndagkväll igen, och jag försöker komma på, ett nytt sätt att säga Hej Då.

Lagom till andra advent så börjar det lukta jul här hemma. Pepparkaksdegen är gjord och lussebullarnas gula färg pryder vårt kök. Idag åt jag Julens första julbord. Det är lustigt, för jag brukar vanligtvis bara äta ett julbord per år, och möjligtvis några rester dagarna efteråt. Men i år var det dags att bryta traditionerna, och jag bröt verkligen mina traditioner vad det gäller julbord!

På Karlslunds Herrgård serverades ca 200 rätter under våran sittning (jag åt verkligen inte av alla 200). Jag, som ALDRIG äter sill på ett julbord, började den stora middagen med just en silltallrik! Det var sill och potatis, rökt makrill, gravad lax och hovmästarsås, som fyllde min första tallrik. Ni som känner mej vet att det är STORT för mej att äta sill. Men idag när jag närmade mig det som jag vanligtvis snabbt rusar förbi så vart jag sugen på sill, riktigt sugen. Jag tog några bitar, åt, och tro det eller ej, det var utsökt! Idag var det bara dags helt enkelt, antar att det där med tider och stunder i livet uppenbarades för mig ännu en gång. Jag ska inte beskriva alla utsökta och även konstiga rätter vi åt, men gott var det! Och jag vart alldeles lagom mätt, sådär ljuvligt nöjd. Vi fick en trevlig stund på denna vackra herrgård, jag, min Jonathan, mamma och pappa.

Jag blir så tacksam, tacksam till den Gud jag tjänar, att han alltid visar sig trofast. Han har sett mina tårar och torkat bort dem, han ger mig så mycket kärlek dag för dag. Det finns saker, och kommer alltid finnas saker som jag inte förstår, men tack vare Hans nåd så vet jag allt jag behöver veta.