en månad

Helgen var intensiv, men fantastiskt rolig. Överaskningsfest för Emil, Teensnight premiär, jobba och servera på bröllop. I söndags hade vi en fantastisk familjegudstjänst och sen bar det av till Uppsala. Det va kul att hälsa på Jonathans släkt och min bror, svägerska och underbara Max. Idag drar jag västerut och överaskar Caroline i Göteborg!


Idag är det en månad sen jag och Jonathan blev tillsammans! Tack Gud för att du gav mej honom! Puss älskling!

Det är ganska kallt

Bredvid mig står en tom kopp, mitt te har jag för länge sedan druckit upp. Nu är det kallt igen. Men hösten är mysig, nu får jag använda alla mina halsdukar och sjalar igen. Höstjacka, höstskor och kanske vantar? Morgonen och förmiddagen har gått åt till att: sova, be och umgås med Han, den allsmäktige och min bästa vän, finjustera CV, maila och skriva ut CV och njuta av de ljuva tonerna från en nyinköpt lovsångsskiva. När jag inte tänker på något annat så tänker jag på min Jonathan, som jag alltid saknar när han är borta. Jag skrattar när jag tänker på hans norgehistoria som han kom på alldeles själv igår kväll. Men om någon vill höra den är det nog bäst att han får berätta den, det blir liksom mest känsla då. Sen har jag varit i Spanien förståss. Det är verkligen värt att nämna eftersom det var en resa väl värd att minnas. Sju fina dagar med mycket sol och värme och många skratt. Jag uppskattar de tre härliga människor jag fick tillbringa en vecka med. Min mamma, Madelene och Carin är underbara! Bilderna är, som ni säkert ser, från södern.


Iadg vill jag också önska lycka till åt Carro som igår började på Universitetet i Göteborg! Allt kommer gå jättebra!


Nu ska jag ringa Amanda, värma mej i en ullkofta och slänga i en tvätt... och såklart när jag inte gör nåt annat, tänka ännu mer på min Jonathan, som jag alltid saknar.


Fantastiska sandslott. Jag och Madelene. Armband. Härlig strand. Jag och mamma.Vårat hus. Bad i soluppgången. Vackra Madelene.

fyrtiofyra mil är alldeles för långt bort, och jag har samlat på mig alldeles för mycket kalorier de senaste dagarna.





Tack Gud för att du vet vägen, när jag inte ser bakom hörnet.

På väg(en)

Fick ett sms från Oskar idag, och det stod ungefär såhär: "Vilken känsla att alla börjar skolan, och inte vi. FRIHET" Jag kan inte annat än hålla med. Vilken frihet! Min morgon började bra, med sovmorgon. Efter en hypernyttig frukost (megavitamininnehållsrik müsli... och lite choklad) tog jag min röda cykel och trampade upp på stan. Vilken fin dag det var idag, sol och lagom varmt. Anledningen till att jag skulle upp på stan var en träff med Madde, Amanda och min gamla svenska- och historialärare: Lars-Göran Rådström. Utanför Java (café i Örebro) stod de och väntade på mig. Det var ett kärt återseende. Kul att få återge studentdagen för L-G (som befann sig i Englad då vi entrade vuxenlivet i vita kläder), intressant att få höra om hans äventyr i sommar och alltid lika givande att diskutera konst och historia med denna kunniga man. Det finns inte så många som jag kan diskutera dessa ämnen med, så jag njuter av varje sekund. L-G hade extraknäckt som konstguide på slottet i sommar där det bjöds på en utställning med Expressionism och Impressionism som tema. Det är en utställning av högsta kvalitet med kända namn som Monet på väggen. Efter det bar det av mot kyrkan för en träff med Teensnet-ledarna. Jag själv är ny ledare för tonårsarbetet i kyrkan och det känns riktigt roligt med denna nya uppgift. Jag blev peppad för hösten och tror verkligen att det kommer bli bra. På väg därifrån ringde jag min kära vän Miriam för att fråga om hon möjligvis var hemma och hungrig. Det slutade i en tacolunch runt hennes bord. Efteråt kunde jag inte annat än le, vilken tjej! Jag är så tacksam för henne!

oj... hade ju tänkt att skriva mer. Men nu ringde min kära pojkvän så jag slutar här. Vill ju hellre prata med honom!

Gonatt

för att du ger det du ger

Att lämna allt och följa dig, kan kosta mig mitt liv. Men du ger mig mycket mera. Att gå din väg att lyda dig, är ändå värt sitt pris. För du står vid min sida


För att du är den du är, för att du gör det du gör, för att du ger det du ger, du fyller mig mer och mer. För alla löften du gett, för alla under jag sett, jag vill ge allting till dig, du som gav allt för mig.



Tack för att du gav mej den finaste pojken i världen

lite bilder

Hemma

Efter 24 timmars resande körde den lilla Forden in på den efterlängtade uppfarten. Jag kramade min bästis Hej Då och vi båda strålade av tacksamhet, och av lite annat också kanske.
Sängen var mjuk, ovanligt mjuk ikväll, och jag slog inte i fötterna när jag sträckte på mig. Miriam låg inte i sängen bredvid och kudden var i normal storlek. Jag var hemma.
Nu har jag hjärtat både i Polen och Sverige. Men var skönt att komma hem, samtidigt som det var svårt att lämna Olsztyn. Det var svårt att lämna människorna, alla nya vi lärt känna. Det var svårt att lämna rummet, gatorna och stranden, där så många minnen skapats.
Men det var nog inte sista gången minnen byggdes in i väggarna på den Polska staden. Jag kommer tillbaka.
Jag förväntande mig att resan inte alls skulle bli som jag förväntat mig. Så det blev som jag förväntade mig, inte alls som jag hade tänkt. Jag hade egentligen ingen aning om hur saker skulle vara, eller vad jag skulle fylla för funktion. Men det var ganska tydligt att Gud visste. Allt går inte skriva om, det är egentligen inte alls mycket som går att beskriva. Därför stannar jag här. Gud gör som han vill, och det blir alltid bättre än vad vi förväntar oss.


Jag saknar mina syskon och deras underbara familjer. Hoppas jag får se er snart!



Det gör alltid ont att säga Hej då, men vissa dagar är värre än andra. Åk inte.

mätt

Pizzorna i Polen är goda. Ikväll är jag mätt. Men inte bara mätt, jag är lycklig. Tiden här i Polen har varit, eller rättare sagt ÄR, fantastisk. Ikväll har vi haft film-, biljard-, och pingiskväll. Det kom jättemånga polacker som vi har lärt känna och vi har verkligen haft en bra kväll. Solen kom tillbaka idag, det va skönt. Efter några dagar med regn uppskattar man solen igen. Jag har storstädat vårat rum kväll oxå, så nu luktar det gott och glänser som ett nyrakat huvud i gassande solsken (med ungefär 35,7 grader celsius enligt Lina här bredvid). Men nu är det väl dags att sova snart, Lina har bjudut till kvinnofrukost på hennes rum imorrn bitti så det är bäst att vara på alerten.


Om 27 minuter ska det vara släckt och tyst, annars påstår Micael att något hemskt kommer att hända.


Gonatt världen.


(psst. Emy, kan du skicka länken till eran blogg? puss)

Hungrig

Klockan är strax efter sju. Det är nu jag börjar bli hungrig för andra gången idag. Eller tredje, om man räknar med min vanliga morgonhunger. Polen är underbart, nu har vi varit här i nio dagar och det har redan hänt så mycket. Gud är så god och han gör massor varje dag bara man låter sig bli använd! Vi har fått leka med massor med barn, målat otaliga lyckliga barns ansikten och fotbollen går varm. Resten har engelskaklasser här på området och det är en stor succé. Härom kvällen bjöd vi in alla vi hade lärt känna till en grill och beachvolleykväll på stranden precis utanför vårt hotell. Det var jättekul att få träffa nya människor och umgås med dem vi redan lärt känna! Det finns så mycket att säga men det är ingen idé att beskriva allt, dels för att det är obeskrivligt och dels för att jag är så otroligt hungrig så jag kan inte koncentrera mej! Dags att skynda till pizzerian som stänger om 37 minuter.

Jag återkommer...hoppas jag :D



Hälsa Sverige

timmar

Jag åker till Polen om cirka sju timmar. Eller jag åker till Karlskrona om sju timmar och till Polen om 15 timmar. För att sedan stanna i landet i 504 timmar. Innan dess ska jag duscha, äta och försöka sova några timmar för att sedan TRÄNGA mig ner i en fin liten bil. Johanna och hennes familj ska ha en stor medalj för att de lånar ut bilen till oss rara ungdomar!

Jag har inte kunnat föreställa mig hur det kommer att bli där nere och jag vet inte så mycket. Men är det inte alltid så? Man vet inte vad som väntar runt knuten, för hur mycket man än planerar så har Gud alltid en plan som går långt utöver det vi kan förvänta! Och det är så bra, jag litar på Gud och ber varje dag att hans vilja ska få ske i ALLT som händer.

Just nu ser jag fram emot en härlig biltur ner till Polen och Olsztyn! Man vad kul vi ska ha!



ska försöka skriva lite här om vistelsen, så kolla in ibland!

om golf m.m

Jag kan inte så mycket om golf, men det är ändå märkligt hur man förstår trots att man inget kan. Jag frågar, lyssnar, snappar upp och imiterar. Det jag har hört Jenny svara någon i telefonen, det repeterar jag nästa gång de frågar mig. På så sätt känner jag mig som en kunnig och behövd receptionist på Kårsta GK. De, oftast, trevliga människora på andra sidan disken, eller luren, verkar faktikst nöjda med den hjälp jag ger dem. Min begränsade kunskap, som ju faktiskt växer för var dag, blir till nytta för golfspelarna jag träffar. Vilken härlig känsla när ny kunskap infinner sig och kommer till sin rätt! Det senaste jag har lärt mig och verkligen fått användning av (eftersom inte ens alla golfspelare vet hur detta fungerar) är hur olika tävlingsformer fungerar. Bästboll (eller 4-boll), Slaggolf, Slagtävling, Poängbogey, Gammon poängbogey och Scramble. T.ex. spelades en singeltävling gammon poängbogey idag här på Kårsta. Det innebär att på de första 6 hålen räknar man vanlig poäng, de nästa 6 tar man poängen gånger två och de sista hålen tar man sina poäng gånger tre. Vilket helt enkelt innebär att man måste spela bättre och bättre mot slutet. En rolig spelform. I morgon (då jag inte jobbar) är det "semesterscramble" som gäller. Det är en tävling då man är i tre-mannalag och tillsammans kämpar mot prispallen. I en scramble slår alla tre spelare ut, sen får alla placera sin boll vid den boll man tycker hamnade bäst till. Därifrån slår alla ut igen och sedan väljer man bästa position ännu en gång. Så fortgår spelet till bollen är i hål(mål?).

Om man ska se någon djupare mening i detta så skulle man ju kunna säga att vi behöver varandra för att nå vårat hål, eller mål. Livet är en scramble! Ja, varför inte. Ibland kanske man behöver flytta sin boll, därför att någon annans ligger bättre till. Man kanske behöver låta någon annans kunskap och erfarenhet, någon annans omdöme få tala in i ens liv. Erkänna sitt behov av varandra och våga flytta bollen till en annan plats. Jag är tacksam för att människor som spelar i mitt lag, som står mig nära, har slagit längre än mej och låtit mig få flytta bollen till deras utslagsplats. Då har man sett saker på ett annat sätt, och besparats många onödiga "slag". Men det handlar alltid om att erkänna att man inte alltid slår längst, att liksom ta bollen från sin egen plats och erkänna att någon annan slagit längre.

Om(när?) jag spelar golf någon gång så tror jag att jag helst spelar scramble. Singeltävlingar är ingenting för mig. Det skönaste, och ibland jobbigaste är ju just det att vara beroende av någon annan, av sitt lag. Jag vet att de alltid finns där, och att jag inte måste klara allting själv, vi drar nytta av varandras framgångar, och hjälps åt under motgångar. Men jag vet också att jag kommer behöva flytta min egen boll ibland, och tack och lov för det, annars vet väl ingen hur det skulle gå! Och förhoppningsvis så kommer det stunder då människor placerar sin boll vid min boll, och då gäller det man är skärpt och spelar för att vinna segerkransen!

Om du har orkat dig igenom mitt golfsnack men ändå har frågor så är du välkommen att ringa 227502, vardagar 9-18 och helger 8-16, där jag eller mina kära, låghandikappade och mycket duktiga golfspelare till kollegor, ska försöka svara på dina frågor.

Nu slutar jag om 25 min! Yes

Det är en tidig morgon på jobbet. Molnen är ganska täta så det är just ingen rusning på golfbanan idag. I brist på arbetsuppgifter för stunden fyllde jag i en vilken-superhjälte-är-du quiz. Här är resultatet.


Your results:
You are Superman

Superman 75% Supergirl 74% Wonder Woman 74% Spider-Man 60% Green Lantern 55% Robin 52% The Flash 45% Hulk 40% Batman 35% Iron Man 25% Catwoman 15%

You are mild-mannered, good, strong and you love to help others.

Click here to take the "Which Superhero are you?" quiz...





Borde man va stolt eller skämmas för 40% "Hulk"?

smultronsommar

I sommar hoppas jag på en riktig smultronsommar.

än klappar hjärtan med friska slag

Syrenerna var tidiga i år, så tidiga att de nästan blommat över vid tiden för skolavslutning. Värmen kom också tidigt, temperaturer högt över det normala, sa Tone på vädret. Om 50 år kommer jag nog minnas min student på det viset, med överblommade syrener och värmebölja. Och så glädjen förståss, lyckan och de många nära och kära som guldkantade min högtidsdag.

Plötsligt stod vi där. Ett vimmel av svart-vita varelser i väntan på att den tunga porten skulle öppnas. Det var inte tyst en sekund och ingen människa stod stilla. Glada utrop och lyckönskande ord ekade i den stenbeklädda Borgens entré. Jag kan verkligen inte förstå att det är vi som står här, viskade någon. Jag kunde inte annat än hålla med. Så öppnades dörren tillslut. Jag ser din skylt, sa Jonas bredvid mig. Då förstod jag, det är jag på skylten, det är jag i den vita klänningen och det är mig de väntar på där ute. När mitt namn ropades upp sprang jag ut i den gassande solen, jag sprang ut ur det som varit vardag i tolv år och klev in i framtiden, som i denna stund inte längre var framtid, utan nuet.

Nu börjar livet, säger många. Men det kan omöjligt stämma. Vad har allt innan varit då? Livet är varje dag, så jag skulle snarare vilja säga att nu fortsätter livet. Och det är skönt, att livet liksom fortsätter. För det är vardagen, inte studentdagen som kommer vara livet sen. Men visst är det en speciell tid, en början på ett nytt kapitel. Nya meningar ska knåpas ihop och ny historia skrivas. Men utan de tidigare kapitlerna hade jag aldrig varit där jag är idag. Och vem vet om det bokstavligen(hehe) blir nya meningar och kapitel som skrivs i min framtid. Vem vet? Ja, Gud vet sannerligen.

Vad ska du göra nu då? Är den andra saken som många säger en sån här dag. När folk frågar säger jag att jag ska jobba i sommar och höst. Och det stämmer ju. Men mer kanske jag inte vet, eller så gör jag det. Det viktigaste är som sagt att Gud vet. Han visar mig nästa steg och för mig till platser jag aldrig kunnat ana att jag skulle hamna på, han tar mig dit jag inte vill, och tänker högre tankar om mig än jag gör om mig själv.

Det är förståss många känslor en dag som denna. Glädje, förväntan och förundran. Men mest av allt kände jag tacksamhet. Alla människor som uppvaktade mig, min släkt som åkte långt och min familj som fixat allt så fint. När jag samlade alla kort jag fått och läste en kväll så insåg jag hur mycket fina människor jag har i min närhet. Jag kan inte nog tacka Gud för att han gett mig en sån kärleksfull familj, underbar släkt och oväderliga vänner. Det finns inte ord att beskriva den tacksamhet jag kände denna dag.

Räkna med Herren på alla dina vägar

balen i bilder

Vår personliga stylist laddar

Underbara Johanna hade köpt jordgubbar, choklad och cider

Smink!

Blir det regn?

Lite regn... men alldeles lagom

Så vacker

Tack till Chaufföris


Oskar och Chufföris (also called Jonathan) verkar sitta ihop, som alltid

Ja... det här gjorde vi bra!

Jag, Julia och Rebecca

Äntligen stod vi där efter allt slit

Min bal på... nästan (slottet) vart mer än lyckad. Tack till alla... före, under tiden och efter balen

Mormors allra bästa kakor

Hanna-Maria och jag kom fram till att båda söker jobb till hösten. Starta eget kanske? Sedan började vi visionera. Eftersom jag, i skrivande och visionerande stund, är enormt sötsugen så kom vi fram till att vi ville baka massa goda, smarriga, mumsiga kakor. Och inte bara baka dem, utan även sälja dem till alla möjliga sortes människor. Stora, små, ledsna, glada, ja en kaksort för varje sorts människa. Mormors allra bästa kakor, kan vårt lilla fik heta. I blommiga förkläden ska vi stå och baka, visslandes i takt med en gammal grammofonskiva. Sen tänkte vi att man kunde ha kakbuffé, och kanske att man kan ha kakbuffé på tisdagar och fredagar, och på sommaren kan man ha glassbuffé och ibland, på söndagar kan man ha milkshakebuffé. Hanna-Maria har ju gått ekonomi, så vi tänkte att då ordnar det sig nog det där med att starta och med pengar och så. Men sen så ville vi vara där Wasa konditoriet är. Då kom vi på att man kan ju söka jobb där, och sen ta över stället och helt göra om allt. Då slipper man också processen med att starta ett nytt företag, vilket både jag och Hanna-Maria är tacksamma för. Vi skulle förståss renovera om Wasa. Inreda i en mysig gammaldags stil, kanske så att det känns som om man sitter i mormors kök. Mycket rosenbuskar och rutiga dukar.

För övrigt kan nämnas att Stockholm är fint i försommarskrud. Stockholms glasshus serverar god glass och för att inte tala om maten på Jensen's Beefhouse (idén till glassbuffén kom för övrigt därifrån) Två par skor och många minnen rikare så måste jag säga att jag är nöjd. Än en gång ett stort grattis till min kära (tvilling)syster som fyllde 26. Är glad att jag kunde få vara där med dej och de andra som satte guldkant på min "förhelg".

visa mig din väg

led mig i din sanning

för mig på din stig
och lär mig

se min längtan att behaga dig

hur jag innerligt vill tjäna dig

överlåter varje del av mig

på nytt

tar nu upp mitt kors och följer dig

lämnar allt det gamla bakom mig

låt mitt liv

och mina ord

vara som en doft

av välbehag

inför dig

Om Rättvik och så

Rättvik, vy från mormor och morfars gamla hus

Jag sitter på tåget hem från en fin helg i Rättvik. Men när jag tänker efter så är det bara fredag och min "helg" i den lilla orten vid Siljans strand har bestått av just torsdag och fredag. Skönt, tänker jag, att helgen just börjat. Med Sixpence i öronen och en mjuk kudde lutar jag mig tillbaka och blickar ut över landskapet som susar förbi. Dalarna är fantastiskt vackert. De röda stugorna ramar in sjöar och dalar så perfekt. Men det är en annan värld där uppe, stan går man igenom på fem minuter och affärerna var stängda på helgdag(!) Inte mig emot, jag tycker det är bra att respektera Söndagen (i det här fallet en torsdag) som vilodagen.



Innan jag satte mig på tåget, närmare bestämt under torsdagen, så ägde min kära morfars 80-års fest rum i Rättviks missionskyrka. Jag uppskattar min släkt, och gör det mer och mer för varje gång vi träffas. Det var en fin fest, många skratt men även fina ord och böner som berörde. Det är spännande att höra om en person man känt så länge, men från så många olika håll och på olika sätt. Han har vart med om en del, min morfar.



Åter till tåget. När jag sitter där och njuter av landskapet och av lugnet, så händer det igen. Inte det att Johanna messar och vill låna klänning (som förvisso hände) och inte det att konduktören går förbi och skriker "nya resande". Det som händer är ett kärleksbevis, en visshet om att man aldrig är ensam, Guds frid fyller mig från topp till tå och jag är bara så lycklig. Sådär långt in, in i djupet. Som att djup ropar till djup. Jag förstår inte fullt ut varför jag sitter där och ler för mig själv. Men tacksamheten är stor, till han som gett mig ALLT. En fantastisk familj och släkt där man får vara sig själv. En vän som hämtar vid tåget, en annan vän som förgyller en kväll. En frid som övergår ALLT FÖRSTÅND och ett löfte om att aldrig lämna mig. Det är min Gud.



Så rullar tåget de sista milen och stannar tillsist på en välkänd station. Jag kliver ut och andas hemmaluft. Lite längre bort står Siv (Siv är Johannas vinröda ford) och väntar med en leende flicka inuti.

Max

I morgon ska jag åka till Rättvik och fira morfar 80 år! Så nu ska jag packa... men vad jag egentligen ville säga var att jag har världens sötaste brorson. No doubt!

all at sea

I'm all at sea, where noone can bother me...

Tack

till alla

som gjorde min dag

så

fin

ord som griper tag i hjärtat. och sedan håller kvar. ord som gör en tår av tacksamhet. jag bevarar det inuti mig. där är det tryggt.

...later on you can spend some time with me, if you wan't to. all at sea.

sleepless

Kudden är våt av tårar

Inte ännu en natt

Mina lungor tar i, och ger allt

Klar vaken igen

Kroppen är trött, ögonen med

Kampen är endast mot tiden nu

Och mot det som hindrar min natts sömn

Stilla-tick-tack

Host-host

Stilla-tick-tack

Host-host-host

Det gör ont nu och smärtan formar en bön

Ännu en tår träffar min mjuka kudde

Men denna gång inte i förtvivlan

En tår av förtröstan, att du aldrig lämnar

Bönen blir till sång

"Bred dina vida vingar, o Jesus över mig. Och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig"

Kudden är våt av tårar
Tack, för att jag får leva, ännu en natt

1/5 01.07

Natten ju förde mig, närmare Gud till Dig. Närmare Gud till Dig, närmare Dig.