ännu en dag

Ny blogg

2010-09-29T16:41:00.001+02:00

min nya blogg hittar du på signeratkarlsson.blogspot.com

Välkommen dit!

Moster knäcker!

2009-12-01T20:47:00.004+01:00

Mamma och jag bakade saffranssnurror och lussekatter hemma hos oss

Min hemmagjorda adventsljustake från förra året

Klockan är alldeles strax nio och jag har gjort julens första knäck. Det brukar alltid bli ett antal omgångar, eller iallafall var det så när jag bodde i Lillån. Det är kul att ha sitt eget hem att pyssla i och det blir extra påtagligt såhär vid advent då man inser att man verkligen måste börja bygga upp från skratch. Det går inte att gå ner i förrådet och gräva efter någon fin kruka, eller den där fina ljusstaken. Knäckkastrullen diskar sig inte själv (okey, jag diskade också den ibland men min mamma är sådär extra super snabb på att ta hand om disk och expert på allt kletigt och fastbränt) och det finns ingen (läs: pappa) som äter upp knäckklubborna (det är klubbor som man gör av den knäck som alltid sitter kvar i kastrullen, man tar en smörkniv och skrapar kastrullen och vips: en knäckklubba!).

Jonathan är på körövning inför julspelsövningen. Redan nästa vecka är det premiär och jag kan verkligen inte förstå att det redan är dags igen. Julspel är något jag alltid ser fram emot hela året, det är något väldigt speciellt med alla övningar, alla underbara människor som engagerar sig och allt folk som kommer och får höra julevangeliet. Jag får också förmånen att göra det jag älskar - spela teater och sjunga!

Jag har också äntligen blivit moster till undeverket Valter. Han är så otroligt fin och jag längtar tills jag får träffa honom! Just nu ber jag att Gud ska vaka över honom och hans föräldrar eftersom några komplikationer gör att de ännu inte får komma hem. Men snart ska vi ses!

Ett helt halvt år...

2009-11-27T12:55:00.007+01:00

... inte sen jag bloggade sist, även om det känns så, men sen den där soliga dagen i maj då jag gav och tog emot löften om trohet och kärlek. Jag älskar dem orden trohet och kärlek. Bilderna hamnade i lite fel ordning... men håll tillgodo. Hur som helst så måste jag bara skriva att jag är så oändligt tacksam för min man och älskar honom mer och mer! Jag älskar att vi är en liten familj, även om vi bara är två än så länge! Fotograf är den fabulöse Linus Hugosson!

Hösten har varit en intensiv men otroligt rolig tid. Uppsatsen är klar och det var faktiskt roligare än jag trodde att skriva B-uppsats. Det finns något tillfredställande i att gå igenom den process som det ändå är, forska, leta material i arkiven och skriva om någon som ingen riktigt skrivit om tidigare, ett riktigt pionjärarbete, sånt gillar jag! Under hösten har jag även hunnit spela i min församlings första musikal som jag är så stolt över! Inte bara över alla otroligt duktiga musiker, dansare och sångare utan över att budskapet om Jesus fick nå ut till så många! Jag är så tacksam att jag får vara med i Kristet Center där jag får utvecklas och använda mina gåvor, men också vara med och sprida Jesus till andra!

Jag har även hunnit med att vara i Uppsala och Stockholm en helg med mina underbara syskon och deras familjer. Jag inser mer och mer hur rik jag är, och någon gång under detta dygn blir jag antagligen ännu rikare då en ny diamant kommer till jorden! Mini-Roberthson är så välkommen!

Forskningsarkivet

2009-10-21T16:55:00.005+02:00

Jag sitter i forskningsarkivet på universitetsbiblioteket och... ja just det, forskar. Jag läser gamla tidningar som är en del av mitt källmaterial i B-uppsatsen i Historia.

Forskningsarkivet ligger längst in, längst bort i ett hörn av biblioteket dit knappt det trådlösa nätverket går (men ja, idag funkade det). Det är aldrig folk här, förutom jag och mina kursare. Det är en såndär lite skum, mysig belysning och i rummet finns mikrofilmsapparater och gamla böcker. Det är superroligt att forska och skriva uppsats... men nu är jag redigt trött. Klockan är fem... och jag skulle helst bara vilja åka hem. Men en liten stund till ska jag hålla ut... jag och min vän Gideon 1000 (som den fina mikrofilmsapparaten heter). Ganska intressant att den heter just så. Gideon ansåg sig ju vara liten och oansenlig, men när Gud fick tag på honom kunde han änvända honom till något stort, trots att han hade en liten armé. Mikrofilm är gamla dokument omvandlade till pyttepyttesmå oläsliga bilder på en plastfilm, men Gideon 1000 han förstorar dessa minimini bilder så att de blir fullt läsliga - och till och med med en zoomfuntion!

Det som är litet och oansenligt, det kan Gud använda till något stort, viktigt och innehållsrikt.

Ja, det var dagens visdom från forskningsarkivet! Nu skall jag återgå...

You are autumn

2009-10-08T23:03:00.009+02:00

And even when the trees, has just surrendered to the harvest time

Forfeiting their leavs in late September, and sending us inside

Still I notice You, when change begins

And I am braced for colder winds

I will offer thanks for what has been and what's to come

You are autumn

Nicole Nordman - Every season

Det var så kallt. Men allt det vackra fick mig snabbt att glömma den bitande kylan. Kameran hade äntligen fått följa med mig ut, det var alldeles för längesen, och jag hade verkligen saknat att fotografera. Med darrande frusna fingrar ställde jag in skärpan, tittade, vred lite till, kisade, och klick. M-m, det här blir bra. Hösten är så vacker, det är som om naturen saktar av, vaggar sig till ro. Men även i det frusna kunde jag hitta en knopp - liv - mitt i den stundande vintern. Det fick mig att tänka på den underbara personen jag snart blir moster till. Han eller hon kommer verkligen att börja sitt liv mitt i vintern, precis som den där rosenknoppen verkar vilja göra. Välkommen ut, jag längtar efter dig!

Söndag kväll

2009-09-20T20:55:00.003+02:00

Jag och mannis på bröllop

Det blir mörkt fort på kvällarna nu. Jag blir tröttare fortare då, som om man är inställd efter ljuset. Ikväll sitter vi och spelar betapet, mannen slog till med en 72-poängare just, så min självklara ledning är redigt hotad. Han har tillochmed gått om mig, och det är väl kanske tur. För husfridens skull menar jag. För övrigt har vi vart på bröllop i helgen, underbara Tommy och Rebecka fick varandra igår! Vi var glada att få vara med och fira med dem och alla andra! Idag har vi haft familjegudstjänst! Det är alltid lika roligt när hela familjen samlas på Gudstjänsten. Är så stolt och glad för min underbara församling!

Som sagt, betapet och nu är det definitivt, han vinner! Typiskt! Det blir en match till!

Mirakel

2009-09-14T09:42:00.003+02:00

Mitt hjärta är fyllt av tacksamhet. Gud är god, alltid. Inte bara på de gröna ängarna utan också i det svåra, i dödsskuggans dal. Jag älskar livet och att leva. Jag älskar ljuset, när allting klarnar. När dimman lättar och jag ser.

Morgondagg

2009-09-11T08:36:00.004+02:00

En tidig promenad i morgonsolen är sann kvalitetstid och mer än så - sannslöst vackert. Jag ångrar att jag inte hade kameran med mig, för ni skulle sett! Egentligen ingenting märkvärdigt, men ändå så otroligt genomtänkt, harmoniskt och vackert. Skaparen vet vad han gjorde när han skapade naturen, tack Gud för att vi får njuta av den! Fältet vid golfbabnan som jag går förbi var alldeles vått av daggen och det var som spindelnät över ett helt fält så daggdropparna hade liksom fastnat i det höga gräset. När jag gick förbi och solen lyste på det så bildades det en sträng av regnbågens alla färger, regnbågsfältet rörde sig över ängen när jag gick och det var så oerhört vackert! Inte bara för färgernas skull, utan för att det (regnbågen) representerar Guds löfte. Han håller vad han lovar...

I söndags plockade vi massor mer trattkantareller! LYCKA! Det fanns verkligen i överflöd, och sen var det bara att rensa in på småtimmarna! Det blir med andra ord en svampjansson på julafton i år igen!

Idag blir det en mysig förmiddag med mamma, svärmor och svägerskan! Vi ska köpa tyg så att jag kan sy (!!!) gardiner och kuddfodral och sen ska vi ut i svampskogen igen och plocka trattisar. Jag måste dock plugga en hel del, så vi får se om jag tar mig ut i skogen!

Det börjar falla

2009-08-26T21:08:00.007+02:00

Ja, löven alltså. Ett i taget, sakta virvlar det ner och lägger sig ljudlöst på marken. Lika ljudlöst smyger sig hösten på och gör att mina morgonpromenader skapar en något rödare ton på mina kinder. Jag älskar höstluften, den är frisk och lockar mig att ta fram höststövlarna! Äntligen höst, äntligen nystart!

Ja, så var det det där med semester del 2... den känns så avlägsen nu. Men jag kan ju meddela att vi befann oss i Rättvik med omnejd. "Hytta" mormor och morfars sommarstuga ligger mitt i skogen i närheten av en liten sjö och skänker alltid mycket ro och vila. Vi ska även dit en sväng i helgen och hinna med en upplevelse i Dalhalla också - Rhapsody in Rock var min morgongåva till Jonathan. I det senaste Hyttabesöket fick vi en hel del action då en björn strosade omkring i skogen vid oss. Vi fick tyvärr inte syn på den, men morfar fotade glatt någon dag senare! Mycket spännande! Vi fiskade, grillade korv, rodde i båten, löste korsord, åkte rodelbana, shoppade lite och umgicks med mina älskade morföräldrar! Vi tog även de gamla cyklarna och for till mitt favoritsmultronställe, och gissa om det var mycket smultron! Vi fick ihop flera deciliter, men med en riktig träningsverk på köpet. Det är inte precis en naturlig ställning att plocka smultron! Vi fick även med oss sex liter färdigrensade blåbär! Mumma!

Morfar har tagit bilden :D

Minisemester del 1

2009-08-05T10:19:00.005+02:00

Jag har så mycket jag vill blogga om! Men jag måste börja i rätt ände!

Förra helgen besökte vi Bankeryd och Jönköping. Det var en härlig helg med fint väder och besök hos Ulla (Jonathans mormor) och Emil, Louise och Ella. Ella som bara var tio dagar när vi var där är fantastiskt fin och får mig bara att längta ännu mer tills Miriam och Daniel får sin lilla i november. Det ska bli så roligt att bli moster till älskade lilla Bebis Roberthson!

Jag och Jonathan passade även på att ha lite egen quality time och åkte en kväll till Gränna. Jag har bara varit där en gång på skolresa i 4:an (med Jonathan då också ijuförsej) så det var ett kärt återseende. Vi köpte polkagrisar(såklart) och åt en god middag vid hamnen. Dock fick vi vänta på maten i en timma, med upprörda restaturanggäster runtomkring oss och stressade servitriser som inte riktigt verkade veta vad de gjorde där! Men vi hade mysigt ändå, och Oxfilén med Kantarellsås smakade riktigt gott, ja när den väl kom.

Goda Tozzetti inhandlade på Gränna Knäcke. Påminner om saffransskorpor, oerhört goda!

Snyggis mannis!

På vägen hem lurade jag med Jonathan på fornminnen och gamla slott längsmed vägen. Det svåra är bara när man inte hittar det där man letar efter... eller när de där fina medeltida inventarierna är inlåsta i en kyrka. Okey, nästa gång ska jag kanske bara leta efter Slott och Herrgårdar, för vem vill se en gammal dopfunt i en liten kyrka ute på vischan.... ja inte min man iallafall. MEN, han börjar fångas av mitt intresse och när vi väl kom till Vadstena slott så var det nog han som var mest intresserad!

Vadstena Slott. Vackert, mystiskt och stort!

Hem kom vi.... efter många timmar, men "det är ju det här som är semester", som jag sa hela tiden när vi fick vända på en liten grusväg mitt ute i ingenstans! Tack älskling för alla roliga minnen vi skapar!

Lite om mat

2009-07-24T10:02:00.005+02:00

Anna Bergenströms recept på havrebaguetter

Havrebaguetter med smörstekta trattkantareller plockade i Lillån

Ibland brukar jag tänka, att om jag inte skulle plugga till det jag gör nu. Då skulle jag nog plugga till kock. Fast dessa om-jag-inte-skulle-plugga-till-det-jag-gör-nu-funderingar har visserligen skiftat genom åren - barnmorska, arkitekt, kock... ja ni förstår. Hur som helst... mat är roligt och en fantastiskt bra uppfinning av Gud! Tack! Tänk att Gud skapade hunger - ett behov av mat. Men mer än ett behov så skapade han massor av spännande kryddor, goda råvaror, fint kött och oss människor såklart (NEJ! Inte för att äta!). Han skapade oss människor med vår kreativitet och idérikedom så att vi skulle kunna skapa goda maträtter! Mat som fyller ett nödvändigt behov, ger oss näring, vitaminer och framförallt kan bli en underbar upplevelse! Jag faschineras alltid av (speciellt runt Jul) hur man kan bli sugen och hungrig igen, trots att man dagen innan åt så gott och så mycket så man trodde att man aldrig skulle kunna bli hungrig igen... men likväl...

Min kära bror har en teori, eller snarare en metod, som han tillämpar runt Jul (ursäkta allt skriveri om Jul såhär mitt i sommaren). Jag måste bara dela med mig av den. Jag tänkte att för att inte bli så snabbt mätt på julbordet (som man ju alltid blir) så borde man äta lite till frukost... ja för att vara riktigt riktigt hungrig. Det fungerade aldrig. Men min bror däremot, äter mycket kvällen innan och mycket mycket gröt till frukost för att liksom.... ja kanske skapa ett större behov för maten... och believe it or not... det funkar.

Maddes recept på morotskakor

Slutsats: Jag älskar att laga mat och baka! Och jag är tacksam till Gud att han skapade behovet av att äta, och allt som gör att det smakar så gott!

Systrarna Roberthson och Karlsson är perfekta kompanjoner i köket

speciellt i Midsommar då vi gjorde mammas himmelska jordgubbsglass

Måndag

2009-07-20T09:39:00.002+02:00

Damen som alltid står i busshållsplatsen, samma tid, varje dag, stod där idag igen. Jag undrar alltid vart hon ska. Idag hade hon någon sorts regnhatt istället för den vanliga sjalen runt huvudet. Men kappan är alltid på - även när solen steker. Idag gör den inte det, perfekt. Jag har nämligen plugg-dag idag! Eller, plugg-vecka rättare sagt!

Jag skriver en uppsats om Sydafrika över sommaren. Sydafrika under 1900-talet. Det är intressant må jag säga, och förvånande hur vissa mönster och tankesätt kan sitta så hårt rotad i en viss del av världen, när alla andra verkar ha gått vidare och omprövat sitt sätt att se på människor. Att ha stillbilder av hur saker och ting är - ja, kanske är vi där också, oftare än vad vi tror.

Jag njuter verkligen av sommaren, även om den består av mycket jobb, så njuter jag av solen när den är framme, härliga kvällar med vänner och familj och mina och Jonathans morgonstunder tillsammans vid frukosten (Tack Miriam för tipset att alltid äta frukost tillsammans!). Han går upp lite innan mig, jag snoozar en stund, kommer upp lagom tills han plockat fram frukosten. När jag vinkat av honom (ja, visst låter det dramatiskt) går jag ut och går en sväng och sen är pigg och redo att möta dagen!

Oh ja just ja! Jag har missat att berätta veckans stora nyhet! Jonathan har blivit farbror! Och, det känns som om jag har blivit faster också, för tredje gången! Grattis Emil och Lousie till eran lilla ängel! Det blir så kul att komma till er i helgen!

Nej, nu stirrar Nelson Mandela upp på mig från boken, han ler visserligen, men något säger mig att jag verkligen borde sätta igång! Ha en bra dag!

He is still in control. He is Sovereign and he knows, just how it feels to be afraid. Be still and know, He is still in control.

Tomt och Fullt

2009-07-03T12:57:00.002+02:00

I min mage är det tomt. Jag tror att det är den otroligt underbara värmen i kombination med alldeles för lite vatten som är orsak till det. Verkan på den orsaken har blivit att jag inte fått behålla någon mat, solsting, eller vad de nu kallar det. Jag har i alla fall lärt mig något jag inte trodde. Även jag kan få för mycket av solen!

MEN jag är mycket bättre. Och även om magen är tom känner jag mig fylld på insidan. Jag är så tacksam för ledarveckan som jag varit på (även om jag missar sista dagen idag på grund av, ja, ni vet, tomheten) Trots att jag mådde kasst igår fick jag med mig massor! Jag är så tacksam för församlingen jag är med i och är glad att jag har så många vänner där - i alla åldar!

Idag ligger jag mest i sängen, funderar på vad jag skulle kunna äta som eventuellt vill stanna kvar. Försöker få till ett korsdrag (eller tvärdrag, för att min man ska förstå) i lägenheten så att det fläktar lite. Jag dricker även kopiösa mängder vatten.

Tack och lov känner jag mig mycket bättre och jag längtar till söndag då vi ska få vara med David och Emy och pojkarna, men också med Miriam och Daniel och bäsen i Syrénquist nya hus!

/ Anna

I livets alla skiften

2009-06-29T10:02:00.007+02:00

Nu skriver jag första gången som Fru Karlsson. När jag sätter fingrarna på tangetbordet så känns det inte mycket annorlunda, men för att svara på frågan som så många ställer så känns det bra. Men det spelar inte så stor roll hur det känns har jag upptäckt, frågan är hur det är.

Foto: David Syrenquist

Såhär är det. Den tjugotredje maj sa va Ja till varandra inför Gud och inför vår släkt och alla vänner. Vi hade en fantastisk dag och särskilt vigseln sitter fast på näthinnan som en obeskrivlig stund. Vår familj, släkt och vänner gjorde sedan resten av dagen till något som var långt över förväntan på alla områden. Tack!

Såhär är det. Jag älskar att vara fru, jag älskar min man och jag ser fram emot ett liv fyllt av, ja, livets alla skiften. För livet är inte en bröllopsdag, livet är inte en smekmånad, livet är definitivt inte "glass och gröna skogar" (som min älskade make säger), nej livet är varje dag och visst finns det plats för både glass, bröllopsdagar och gröna skogar.

Nu är verkligen sommaren här som vi fick njuta lite i förtur av på Kreta. Men jag älskar Sverige på sommaren! Det finns inget mer somrigt än långa ljusa varma kvällar med en bra bok, en underbar make, massa vänner eller familjen, som igår.

Kreta var underbart

Soluppgång från vår terass på hotellet

Vi har redan fått många av dessa sköna kvällar. Jag ser fram emot fler. Nej nu ska jag inte slösa bort dagen med att sitta framför datorn... ut med mig och njut av den Svenska underbara sommaren!

Fler bilder från bröllopet kommer!

nystart

2009-05-18T23:11:00.003+02:00

Min mamma bad mig uppdatera. Det har jag velat göra länge, men det har liksom inte riktigt blivit, som ni märkt. En intensiv vår, ja den mest intensiva hittills, ligger bakom mig och till det finns många anledningar. Jag pluggar Historia A som var mer krävande än jag trodde, men samtidigt väldigt intressant! Jag planerar ett bröllop, som faktiskt äger rum om FEM dagar. Jag försöker spendera tid med min blivande man, min familj och mina vänner. Jag är mycket engagerad i min underbara församling vilket tar mycket tid, men jag ger så gärna min tid dit, för det är fantastiskt roligt!

Däför, mina kära läsare, om ni nu finns kvar... har inte bloggen fått min första prioritet! Men jag hoppas på mer, jag vill skriva och inte minst lägga upp fina bilder och börja fota lite mer igen... det har jag saknat.

Som sagt. Om fem, kära nån, dagar är jag Fru Karlsson. Jag längtar verkligen nu, det är så nära! Just nu har jag flyttat hem till mina föräldrar för att bo här sista veckan, Jonte intar därmed lägenheten med herrdofter och rakapparater i badrumsskåpet... ja, hjälp... det där badrumsskåpet det måste styras upp om vi båda ska få plats med alla våra saker! Garderoberna är ett annat sånt där härligt dilemma som måste tas tag i, vi har lite för mycket kläder! (Vilket underbart problem egentligen, Tack Gud för dina välsignelser)

Igår ägde min MÖHIPPA rum! Galet kul var det! Det var så långt över min förväntan roligt, mysigt och fantastiskt uppmuntrande! Tänk att en möhippa inte behöver vara förnedrande, utan bara kan vara rolig, mysig och uppmuntrande! Men självklart fick jag mej riktiga utmaningar till uppdrag... ojojoj...

Nu måste jag sova, förkylningen sitter i och måste bort nu! Vi hörs snart igen!

Bild från Berlin där jag och pappa spenderade en dag i mars

När ljuset bryter fram

2009-01-22T11:19:00.003+01:00

Det har varit molnigt i några dagar nu. Men igår, under min morgonpromenad, så bröt äntligen ljuset fram. Solen träffade mitt ansikte och välkomnades hjärtligt av mina vinterdunkla ögon. Ljuset. Det händer något med mig då. Man får liksom perspektiv, vidgade vyer och hopp.

Vad är väl vackrare än soluppgången en riktigt kall vinterdag?

Men ljuset avslöjar också. När solen lyser på mina fönster syns all smuts. Ljuset uppenbarar. Ljuset är sådär ljuvligt härligt glatt. Men också sådär jobbigt avslöjande. Våren kommer, med mer ljus än vi sett på hela vintern. Jag längtar, jag behöver ljus.

Ljuset har makt över mörkret. En enda tändsticka får ett nattsvart rum att lysa upp. Gud skapade ljuset när han befallde: varde ljus, över jorden. Hos Honom finns ingen växling mellan mörker och ljus. Jesus sa: Jag är världens ljus.

Det är dags

2009-01-14T13:30:00.005+01:00

Äntligen en uppdatering. Jag har haft en underbar jul och nyår. Det har varit mycket familjetid, ja, så mycket att jag inte har ens har hunnit blogga. Jag och Jonathan har hunnit med en hel del bröllopsplanering också, det finns en del att göra på den fronten kan man lugnt säga.

Tänkte visa lite bilder från jul. Tack vill jag säga till hela min underbara familj och släkt och till min blivande underbara familj och släkt. Jag blir så tacksam till Gud när jag inser vad jag har. Ett tack vill jag också säga till alla mina vänner och min underbara församling. Ni anar inte vad ni betyder för mig!

Det smälter

2008-12-16T18:16:00.002+01:00

Anledningen till att jag skriver är att jag inte vill plugga. Jag har undvikit det hela dagen. Typsikt.

Det har hunnit bli tredje advent och vår vackra vita vintervärld har både hunnit komma och gå. Det som var så vackert, så fantastiskt fint. Jag och J hann i allafall med en riktigt riktigt lång promenad i det vackra vita. Härligt halt men med en ständigt jagande snöplog i hälarna. Julen kommer ju ändå, trots att det smälter. Därför inhandlades i lördags den första julklappen, och idag den sista. Känner mig nöjd. Nu återstår bara att slå in och rimma (tack Linda för inspirationen).

Teensnight christmas har passerat. Jag och mina kära med-ledare (Esther, Samuel och John) bjöd våra underbara tonåringar på pepparkakstävling och en trerätters middag (bestående av enbart sötsaker). Det var Skumtomte på en bädd av Chips till förrätt. Till varmrätt var det Kladdkakemuffins med Kall Glass. Och till efterrätt - Mandarin toppad med Flamberad Knäck.
Ja, säga vad man vill om det. Men vi hade mysigt.

Spexsplosion har även den kommit och gått. Alltid lika roligt.

Promiselands julspel - yes! Succé varje år. Förstå vad alla vuxna missar och vad alla barn får vara med om! Ja, min kära J var som vanligt Åsna och jag Maria med Joel (Grattis till dej idag) som Josef. Julspelet är liksom ur en Åsnas synvinkel och hysteriskt roligt kan jag upplysa er om som inte sett det.

Ett annat Julspel har också ägt rum. Nämligen Kristet Centers årliga Julspel. Det är verkligen en förmån att få vara med och ge julevangeliet till så många människor som kommer och tittar. Carro och hennes mamma var där (tack för att ni kom) och även mina kära jobbarkompisar och vänner Emelie och Zanetta. Tack Rakel och Sanna för underbara övningar och "bakom-kulissen-stunder".

Ja, dags att plugga då. Jag kan inte förstå att jag hittar undanflykter hela tiden. Men nu måste jag verkligen! Kom igen Anna! You can do it!

den utlovade advensljusstaken

2008-12-02T19:53:00.003+01:00

Ja, här är den då. Den hemmagjorda adventsljusstaken. Det tog lite tid, jag som är så ovan att sy. Men det var ganska enkelt ändå. Kom på att om man vill så kan man ju göra bokstäver och skriva lite vad man vill. Kan bli fint.

Har börjat en ny delkurs nu. Vi sysslar med argumentationsanalys, om det inte säger dig något så behöver du inte skämmas, det är nog ingen allmänbildning direkt. Det är filosofiskt, invecklat och svårt. Men ganska kul när man väl börjar förstå. Väldigt förenklat kan man säga att vi analyserar, genom filosofiska metoder, om argument är hållbara och relevanta för tesen som har ställts. Detta för vi genom proargument, contraargument och premisser. Ja, som sagt, filosofiskt och invecklat. Men kan vara till nytta om man ska granska vetenskapliga uppsatser, opponera eller själv skriva en argumenterande text som man vill ska vara hållbar. I morgon skulle vi börja med "semantik" också något filosofiskt... det blir spännande att se vad det kan vara.

Den här veckan blir det fyra dagars fest för mig, lika mycket som ett somaliskt bröllop! Först ut är personal- och ledarfest på Västanås. Det ska bli jätteroligt! Sen på fredag har vi Teensnets julfest, på lördag är det ungdomarnas julfest med SPEXSPLOSION och på söndag är det Promiselands julfest. Det är så mysigt nu i juletid med alla fester, julbord och sist men inte minst Julspelet! Jag älskar julen och vintern! Bara det kunde snöa lite mer!

Jag har just bakat en ny sats med saffransskorpor, och två stora satser med knäck! Nu börjar det kännas som jul på riktigt!

tjuvstart

2008-11-25T23:23:00.005+01:00

Jag tjuvstartade lite, trots att Jonathan tydligt understryker att det inte är dags förrän på söndag. Jag plockade ihop lite av det jag hade hemma och känner mig inte riktigt färdig med julpyntandet än för jag har en riktigt bra idé på en hemmagjord adventsljusstake. Men håll till godo, här får ni lite smakprov på min ihopplockade julpyntning så lovar jag bilder på min egendesignade adventsljustake inom en snar framtid.

Jobbade på Zanetta idag. Jobbar imorgon och i övermorgon. Imorrn blir det julfixande i butiken och kanske lite snickrande på våran spännande julskyltning som ska fram på söndag. Vi är med i "bästa julskyltningen" tävlingen så kom gärna förbi och rösta på oss! På söndag bjuder vi på glögg och pepparkakor! (Men jag kommer dock inte vara där då)

Nu ska jag ringa min kära som jobbade sen-sent idag och sen ska jag sova gott!

Något om snö

2008-11-25T08:06:00.003+01:00

Vitt vitt vitt. Det är vackert, kallt, gnistrande och mjukt.

Ja det är på den här delen av hösten som man förstår varför man bor i Sverige. I mitten av oktober, när regnet aldrig verkar ta slut och det bara är mörkt mörkt mörkt, ja då undrar man faktikst vad man gör här. Men sen när den här förtrollande vackra vita massa når marken, ja då vet man. Det händer något, med ljuset. Jag älskar ljuset. Jag älskar stjärnorna på den mörka himlen, de vittnar om ljuspunkten mitt i en mörk värld. Jag älskar när solens ljus bryter genom den mörka vintermorgonen och målar upp färger som jag inte ens visste fanns. Jag älskar snön som faller på den kalla mörka asfalten.

Ljuset segrar alltid. Det mörka måste försvinna när ljuset kommer. Det måste finnas en tanke med det. Det måste vara så att Gud försöker säga oss alla något. Hela nauren vittnar faktiskt om det.

jaja okey då

2008-11-25T07:56:00.002+01:00

Efter vissa (host Linda host) påtryckningar så uppdaterar jag äntligen! Jag har egentligen så mycket att berätta! Men, min tid har gått åt till annat de senaste veckorna.

Snabb uppdatering:

Jag och Jonathan besökte min syster och hennes man i Stockholm. Det var jättemysigt! Är så tacksam för båda mina syskon och deras familjer. Vi fick en riktigt bra helg!

Det var konferens i kyrkan. Mycket mycket bra möten och härliga utmaningar inför framtiden. Jag är så tacksam till Gud. Han lämnar mig aldrig och är alltid trofast mot mig!

Jag har brörjat på en ny delkurs, Engelska 7,5 poäng. Ingen lång kurs men den är riktigt utmanande. Lär mig massa nya ord och får mej en och annan uppläxning i grammatik.

Jag har besökt David och Emy i Skåne. Underbara dagar fick jag, med mina underbara små borsöner. Jag saknar er redan!

Jag och Carro har sprungit runt på Ikea. Jag har jobbat mycket. Det har varit FL i kyrkan och nu är det julspelsövningar för hela slanten.

Just nu lyser snön vit på marken, solen håller just på att gå upp och jag förkovrar mig i en text på engelska. Det jag inte orkade göra klart i natt fick jag gå upp nu och göra! Men mer och mer så blrjar jag uppskatta tidiga mornar, speciellt om man får ta en lååång frukost och njuta av soluppgången. Men nu är det dags att ta tag i skolan igen!

På återskrivande

Äppelmos

2008-10-23T22:59:00.003+02:00

Vi gjorde äppelmos idag. Pappa och jag. Jag lärde mig mycket, om både äpplen och livet. Tack David och Emy för äpplena. Och tack pappa för en underbar dag. Imorgon åker jag och Jonathan till Stockholm för att få en ledig helg och träffa min kära syster och Daniel. Vi ses efter helgen.

Dessa fredagar

2008-10-19T22:17:00.005+02:00

Jag älskar våra fredagar. Ett stort plus med att Jonathan just nu har mycket jobb i Stockholm är att han jobbar extra långa dagar för att kunna komma hem torsdag kväll. Då får vi våra fredgar. Jag ser till att ha allt plugg undanjobbat så att vi kan få en heldag. En fredag som i fredags började med en biltur till kilsbergen och rusakulan. Det sas att man kunde se ända till Köping därifrån, så vi vinkade till Pappa i Köping, men, jag vet inte riktigt om han såg oss. Det blåste och var kallt, men väldigt vackert. Vi drack kaffe (såklart), pratade en bra stund om älgjakt och så och om hur vacker skogen är. Hur alla färger passar så bra ihop och hur Gud gjort allt med sådan perfektion. Mäktigt. Vi konstaterade sedan, att när vi (såsmåningom) ska inreda vårt hem ihop så borde vi ta naturens färgsättning till hjälp, det kan liksom inte bli fel.

Efter en skumpig biltur och lite strosande på Ica Maxi så åkte vi hem för att göra hemmagjord pizza. Den vart god, och Jonathan var lycklig som fick leka riktig pizzagubbe (eftersom han har en viss förkärlek till dessa). Vi pratade och skrattade och drack ännu mera kaffe. Och så kollade vi på nya avsnitt av vår favoritserie: en annan del av Köping.

Kvällen kunde inte sluta bättre med en "Kulturutbytarkväll" i Vivalla. Det var jätteroligt, varmt och färgstarkt. Vi behöver sannerligen lära oss en hel del av dessa kulturer. Jag fick bland annat en noggrann genomgång av hur ett somaliskt bröllop går till. Fyra dagar, oftast, och en massa folk och mat. De frågade om jag inte skulle satsa på ett sådant bröllop när jag gifter mig och ja, jag ska nog ta upp saken med min blivande först, innan något fastslås.

Ny vecka. Nya utmaningar och möjligheter. Ser fram emot varje dag, men lite extra mot helgen då vi åker till Stockholm och min kära syster med man. Gonatt

i sista stund

2008-10-14T23:25:00.002+02:00

Det är sent nu och i sista stund att anmäla sig till vårens kurser på universitetet. Jag är trött och ska snart krypa ner under mitt sköna rutiga satin-täcke. Det är konstigt att det kan vara så skönt att sova, och speciellt med tanke på att jag verkligen får sova ut imorrn. Eller ja, längre än vanligt åtminståne.

Det är slutspurt på projektarbetet nu och vi (Jag och Therese) kämpar på. Imorgon ska vi på studiebesök på Sveriges radio Örebro som vi ju skriver vårt arbete om. Det ska bli intressant för vå får vara med i live-sändning! Det ska bli så kul att se hur de jobbar. Hoppas bara inte att vi måste prata i radion, jag skulle bli så ställd då.

En kväll som denna saknar jag dig mycket. Jag vet att du vet det, så jag vet inte varför jag egentligen skriver det. Men, på något vis kanske det känns lite bättre då. Jag är glad ändå, inners inne. För jag har allt jag behöver, luft att andas, ben att gå på och frid i hjärtat. Men jag saknar dej, så det gör ont ibland.

Ica Maxi och Tacopaj

2008-10-07T22:04:00.004+02:00

"Anna..." hörs Carolines bestämda stämma inifrån vardagsrummet

"Eh... ja" svarar jag försiktigt

"Vet du vad du måste bli bättre på?"

"Nej" skuldmdveten

"Att uppdatera din blogg!"

Jag vet! Jag vet!

Morgonen började tidigt med en stadig frukost och sedan ett försök till att komma igång med rapporten som ska vara inne på måndag. Informationssök på internet, disponera innehållet och söka ännu med info. Jag hade svårt att komma igång. Jag tog mig ut i motionsspåret istället och joggade, jag avslutade med lite styrketräning hemma och sedan bar det iväg till skolan.

Efter skolan åkte jag hem till Caroline och Hannah. Vi åkte och hämtade en vagn som Caroline köpt på blocket och sedan hade vi en liten invigningsrunda med den nya vagnen och Hannah på Ica Maxi. Väl hemma hos dem igen lagade jag en Taco-paj som vi båda åt med god aptit. Den vart riktigt smarrig. Tach Caroline och Hannah för en mysig dag!

Uppsala, Höst och Uppsala igen

2008-09-28T19:37:00.004+02:00

I torsdags tog vi (som alltid syftar på mig och Jonathan) tåget till Uppsala. Han skulle fixa några saker med sitt jobb och jag tog mer än gärna chansen att hälsa på min kära vän Madelene. Det vart en minnesvärd dag. En sådan där dag som jag önskade inte skulle ta slut, men när den väl tog slut så somnade jag med en härlig känsla inombords. Jag hade nog inte insett hur mycket jag saknade Madelene förns jag såg henne där i höstsolen. Vi ses snart igen, det måste vi.

För övrigt fick vi en mysig tågresa upp, och en skumpig bilresa hem. Jonathans företagsbil var något utöver det vanliga. Vi döpte honom till Jimmy. Om du inte får bilder redan nu så kan jag tala om att han är en FIAT, och liksom lutar framåt sådär konstigt, som om han kört ner i en sjö. Sen har han ett stort flak, som om han liksom försöker vara tuff, fast han inte är det. Jimmy, ja, defenitivt en Jimmy.

Fredag och Lördag bestod bland annat av FL! Det var så bra, men bäst av allt var att GUD var där och massa massa ungdomar.

Idag var vi (ja, ni vet) ute och fotade hösten. Det är vackert, så obeskrivligt vackert. Jag tackar Gud för solen och försöker suga in de sista strålarna innan dagarna blir kortare och nätterna längre. Men jag längtar redan efter vintern. Den mysiga, vita, kalla årstid. Tänk att Gud har gjort varje årstid så fin, var och en med sin charm.

Jonathan åkte till Uppsala för någon timma sen. Han ska jobba i Kungsängen i några dagar. Jag är så tacksam för att han har ett jobb. Nu ska jag baka en köttfärspaj och välkomna hem mamma och pappa från Prag!

Förkyld

2008-09-15T08:43:00.002+02:00

Beloved

Sister

Lagom till helgen drog jag på mig en förkylning. Det måste varit att jag ansträngde mig så hårt på VM- i Flash då jag tog ut mej totalt. Jag vann inte, tyvärr. Men brons vart det och jag är ganska nöjd med det. Samma kväll kom Daniel och Miriam. Det var jättemysigt att få en fredag-lördag med dem. Lördag kväll var det ungdomsmöte i Vivalla, det var underbart att få vara där igen. Söndagen började med frukost hos Karlssons som hade besök av Emil och Louise. Det var en riktigt god och trevlig frukost! Sen på eftermiddagen övade vi inför familjegudstjänsten. Ja, det är alltid lika roligt och blir alltid lika tokigt! Kära Jonathan ligger hemma och är sjuk, och jag borde egentligen också ligga i sängen nu. Men skolan går bara inte att missa nu i början. Ha en bra dag. Kram

Dear friend

Tokigt

fredag förmiddag

2008-09-12T11:11:00.003+02:00

Det är kallt, och jag fryser långt in i kroppen. Jag sitter invirad i en filt, omgiven av en mysig ullkofta och dricker te. Jag ska plugga. Jag ska skriva ett referat på en artikel av Ingvar Svanberg från boken: I natonalismens bakvatten. Det är inte så tråkigt som det låter. Artikelns rubrik lyder "Finns det en svensk kultur" och tar upp mycket intressanta konstateranden om vår kultur i detta land. Är köttbullar egentligen så svenskt? Var kommer vårat vackra svenska språk egentligen ifrån? Kaffet som är vår kära natonaldryck är egentligen inte det minsta svensk. Detta intressanta ämne ska jag strax förkovra mig i.

Ikväll är jag och Jonathan inbjudna till Gadds för att medverka i deras årliga VM i Flash. Jag har inte så mycket koll på vad det kommer innebära, men det verkar minst sagt trevligt. Det blir kul! Jag vet iallafall att jag ska baka kakor tills ikväll, och det bli morotskaka med glasyr i muffinsformar. (Tack kära Madelene för det receptet)

Senare ikväll kommer Miriam och Daniel. Äntligen! Det är jobbigt att jag träffar mina syskon så sällan. Men å andra sidan blir det verkligen speciellt när man väl träffas. När jag pratade med Miriam igår insåg jag hur mycket jag saknar henne och Daniel, och när David ringde häromkvällen kände jag att jag verkligen ville åka ner till han, Emy, Max och Milton i Skåne. Men man får njuta av tillfällena man ses! Emil och Louise kommer på söndag så det blir en riktig familjehelg, men en intensiv sådan.

Tack för mig, Ingvar Svanberg here I come!

Godmorgon

2008-09-11T08:59:00.002+02:00

Jag borde vara på universitetet nu. Men jag satsatde på en lång gröt-frukost istället med grundlig läsning av tidingen. Jag börjar ju inte förrens tio, så det är lugnt. Men jag haede tänkt hinna plugga lite innan vi börjar. Men om jag cyklar nu så är jag där halv tio ändå. Jag hittade den här bilden från tidigt i somras. Det är på väg till Göteborg och jag och Jonathan har tagit ett frukoststop utanför Laxå. Jag älskar frukoststop, synd att sommaren är slut. Men min havregrynsgröt med mammas lingonsylt är inte så tokig den heller. Nej nu är det verkligen dags att trampa alla kilometer till Universitetet... hoppas jag hittar lektionssalen idag.

nystart

2008-09-10T11:10:00.004+02:00

Hösten är här. Det blåser, jag har börjat universitetet och frmaförallt så märks det på att jag börjar blogga igen. Inte för att jag har mindre att göra nu, tvärt om. Men det känns liksom som att vid terminens start så gör även jag en liten nystart.

Först en liten återblick.

Jag har blivit fästmö! Den åttonde augusti friade min älskade Jonathan och nu sitter ringen stadigt på mitt finger.

Dagen efter blev jag faster, igen. Älskade Milton George Syrenquist föddes den nionde augusti och nu är jag stolt faster till de sötaste barnen i världen. Gå in på deras blogg för att se fina bilder.

Den elfte augusti firade jag och Jonathan ett år. Det känns som om det varit vi i en evighet trots att jag minns den dagen som igår. Tack för alla underbara dagar med dig.

Den tolfte till sextonde augisti hade vi en underbar Augustifestival i Vivalla. Människorna där är helt underbara och det var så roligt att få vara med och förgylla deras vardag och att få berätta om Jesus för dem.

Veckan efter åkte jag och Jonathan och Simon och Esther till Rättvik. Vi fick härliga dagar tillsammans med mycket fiske, brasa, mys och självklart träffa mormor och morfar. Jag är så glad att vi har Rättvik att åka till. Naturen, lugnet och vattnet är helt underbart. Jag och Jonatahn var med om ett och annat spännande äventyr också. Men det blir en annan blogg.

Jag har även börjat universitetet och höstterminen är i full gång. Aktuellt just nu är mycket plugg och mycket planering inför Finally Lördag den 27:e september.

Varma hälsningar
Anna

Semester del två

2008-07-18T21:45:00.003+02:00

Utlandet i all ära. Men Sverige, härliga Sverige. Jag älskar det svenska landskapet och den härliga svenska sommaren. Här kommer lite ytterligare semesterbilder från min och Jonathans första semester ihop!

Vi åkte med Emy och Max till Krapperups slottsträdgård. Jag och Jonathan älskar att besöka gamla slott och byggnader och har börjat göra det till en vana att besöka så många vi hittar på vägen. Det är så kul när man hittar små undangömda pärlor i den svenska landsbyggden. Det är bara att leta på kartan så kan man hitta det mesta! Vi hade glömt vagnen (till Max stora förtjusning) så han sprang runt och tittade på allt! Efter detta åkte vi vidare till Jönköping! Tack kära David och Emy för dagarna vi fick vara hos er! Ni är underbara!

Här är vi på Tabegstoppen utanför Jönköping. Fin utsikt, även om vi inte såg så mycket på grund av all dimma. Tack till Jonathans mormor Ulla som bjöd oss på god lunch där uppe.

Min kära Jonathan och hans underbara syster och min svägerska to be! Vi har så otroligt kul ihop vi tre!

Vi gick ner till Vättern. Det var så fint med kvällssol.

På fredagen åkte vi till Ullared. Det var över mina förväntningar. Jag gillar Ullared! Och som ni ser så åkte jag med tre fans, kanske därför jag själv också blev så förtjust.

Bland många andra små stopp så besökte vi en loppis på vägen hem. Kära nån vad man hinner se mycket på en dag. Småland verkar vara fullt av överraskningar!

På kvällen grillade vi och åt god mat hemma hos Emil och Louise. Och Älskling vart stormförtjust i grillade marsmallows, han fastnade ute vid grillen hela kvällen sen.

Till sist kommer här bara två bilder på våra bröder. Tack till er och era underbara familjer för att ni hjälpte till att göra våran semester till en riktig höjdare! Tack till Ulla också, Jonathans härliga mormor!

semester del ett

2008-06-29T22:02:00.003+02:00

Tacksam. Jag och Jonathan har just kommit hem från en underbar vecka då vi besökt nära och kära i olika delar av vårt vackra land. Jag blir så tacksam för våra familjer, som är så kärleksfulla och gästfria. Del ett spenaderade vi i underbara Skåne som jag har kommit att bli stormförtjust i. Det är så vackert och närheten till havet är helt fantastisk. Gud har varit så god och välsignat oss under resan, och jag älskar att Gud är så enkel och finns med i det vardagliga. Jag lägger upp bilder nu från del ett och återkommer med mer sen. Jonathan fick en spontan idé att vi skulle ta cykeln (via färjan) över till Helsingör i Danmark. Så blev det, en mini cykelsemesterdag i Danmark! Så kul! Samma kväll åkte vi till Kullaberg och där såg jag det vackraste jag någonsin sett. En solnedgång från en helt fantastisk plats, Jane Austen film - here I come! Vi har haft så roligt och sett så mycket av Sverige. Senare drog vi vidare till Jönköping och min kära Jonathans släkt och familj! Men det kommer mer om det.... och så lite bilder. En kommentar. Det blåste nåt så väldigt på färjan till Helsingör... som ni ser så gällde det att hålla i sej ;)

äntligen

2008-06-22T21:11:00.004+02:00

Det händer så mycket. Hela tiden! Och när man har en sån rolig och bra kamera, så dokumenteras så mycket mer nu, än någonsin tidigare. Men ack, jag tar mej inte alls tid att lägga upp saker på bloggen. Lite tråkigt när man har så mycket fint att visa. Men det kommer kanske dyka upp saker då och då, även från tidigare händelser. Här kommer iallafall lite bild-uppdatering. Främst från Tunisien men även några från midsommar. Och sist, en så fin bild på min kära Jonathan från när vi va ute i min skog och grillade korv. Jag älskar ljuset av den gröna lummiga varma skogen på den sista bilden, man riktigt känner känslan i skogen!

I morgon bitti drar vi vidare till Skåne och sedan Jönköping. Det ska bli så kul att få besöka delar av släkten, både min egna och min blivande.

Kram / Anna

Träd

2008-05-21T19:21:00.002+02:00

Träd är vackert

Där vi blev tilsammans ristade vi in våra initialer i ett närliggande träd, på nio-månaders dagen åkte vi dit för att bättra på.

om skor, väntan och scones

2008-05-21T19:00:00.002+02:00

Gud är en god Gud. Det finns inget rum för tvivel. Det är en trygghet att ha att göra med en sådan God Far, en Allsmäktig Gud som vet vad jag behöver bättre än jag själv. Skor, Han vet att jag gillar skor och han gav mig ett arbete. Han vet också vad jag behöver lära mej. Och om jag lär mig, jo tack, det är genom livets alla skiften, omständigheter och motgångar som man blir stark. Det är genom tider av ovisshet som man verkligen lär sig att förtrösta, och det är i de perioder av livet då allt verkar vara en dimma som man faktisk lär sig att se som allra bäst.

Att vänta. Att förvänta och vad man gör av det oväntade. Att vila i väntan och att arbeta under väntan. Att kanske sluta vänta, eller börja vänta. Vänta nu...

Fick en trevlig frukost med Johanna. Eller, jag gjorde en trevlig frukost till mej och Johanna. Scones är gott och särskilt i en god väns sällskap. Brämhults juice får en en gång högsta betyg och Johannas lägenhet är trevlig, och jag sover gott där.

Imorgon kommer min Jonathan hem. Jag längtar redan. Men först är det en spännande körfest som ska genomföras. Det blir roligt!

tjugo år

2008-05-14T21:41:00.002+02:00

För en vecka sen fyllde jag 20 år. Jag vill passa på att tacka alla som gjorde min dag och min helg till riktigt minnesvärda dagar. Jag blev även lycklig ägare till en ny kamera, så jag hoppas kunna bjuda på fina bilder framöver. Dessa bilder är tagna från Jontes överraskningsutflykt för mej till Vinön. Jag hade som tur va pluggat kamerans instruktionsbok på kvällen så vi lekte med funktioner och effekter. Vi inser mer och mer hur roligt det är att fota, speciellt när man är omgiven av vacker natur och snygg familj och vänner. Mer bilder kommer, håll till godo.

Släkt

2008-05-05T12:17:00.004+02:00

Jag hittade bilder från morfars 80-års fest för ett år sen och inser hur mycket jag saknar mina syskon och min släkt. Vi har så otroligt kul ihop och kan dela så mycket glädje. Hoppas snart att få se alla igen.

Vå-å-å-å-år!

2008-05-05T09:42:00.002+02:00

Äntligen vår! Bilden från mitt student-fika får mig att se tillbaka ett år. Inte bara på de goda cheesecake-tårtorna, utan på tiden för ett år sen. Jag hade en spänd förväntan på framtiden, på själva studentdagen och på sommaren. Nu när jag har mött framtiden så kan jag bara se att Gud har varit så god. Jag har fortfarande en stor förväntan på livet och vad Gud ska fortsätta att göra.

Vår är när de sopar gatan rent på grus, så att man som barn kunde åka inlindes eller hoppa twist utan att halka på de förrädiska små sandkornen.
Vår är när man får ta på sig vårjackan och vårskorna, som luktar en blandning mellan nytt och garderob.
Vår är när man vaknar av ljuset och solstrålarna redan klockan halv sju.
Vår är långa ljusa kvällar på cykeln - utan vantar!
Vår är när man ligger på en filt i gräset och kittlar någon med ett grässtrå.
Vår är nu, tack och lov så är den äntligen här.

It's only today that counts

2008-04-17T12:29:00.000+02:00

It ain't no good to lay in bed at night
And think about the past
About how you could have done things differently
But it happened way too fast.

Just close your eyes, go to sleep
Let the angels bring you dreams.
Let that pain unwind behind you
And float away, float away on silent streams.

You gotta live your life the best you can
Though you sometimes do your worst.
You gotta laugh when you fail, it's not the end of the world
Life is a play you can't rehearse.

Don't make big plans for tomorrow,
You can't control what lies ahead.
You must try to live each moment
As it comes instead.

There is no use dreaming of a perfect future
Or regretting a troubled past.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.

It never helps to worry, it never hurts to pray,
Tomorrow will come soon enough; just pray about today.
And relax, trust your life to God,
The future is in his hand,
Only faith will help you face each day's demands.

Ain't no use worrying, life goes so fast.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.

Larry Norman

Vilken tidning jobbar du för? Ehh.. jag... jag frilansar.

2008-03-28T17:58:00.004+01:00

Kunde inte fått en finare dag. Solen lyste och framförallt värmde utan för Sundbyholms slott. Idag var jag fotograf och journalist åt Go Together på Sundbyholms slott. Stefan Björk ringde i onsdags och frågade om jag ville jobba, jobba som journalist och fotograf på ett event där cirka 130 företagare skulle samlas för att ställa ut och presentera sitt företag, äta lucnh och lyssna till föredrag. En spännande utmaning! Ja tack! Men jag va lite skakis när jag hörde mig själv säga: Ja visst, det kan jag göra. Antar att det är både mitt problem och stryka, jag svarar Ja fortare än jag hinner tänka. Men i detta fall är jag tacksam för mitt ivriga och snabba svar.

Väl hemma igen är jag rikare. På pengar? Ja, förvisso, det blev en dags lön, passande eftersom det inte flödar med jobb till mig just nu. Rikare på kontakter? Ja defenitivt! Jag fick många nya kontakter och intressanta möten med människor. Entrepenörer är fantastiska människor, vilken energi och skaparglädje de har, man blir minst sagt inspirerad av att vara nära dem. Men framförallt blev jag rikare på erfarenheter, jag var journalist idag. Inte på låtsas, på riktigt. Jag var fotograf idag, och insåg att det här skulle jag kunna hålla på med.

Vägen vidare vet Gud. Men jag är tacksam för att Gud gav mig den här möjligheten idag, och all ära till Den Helige Ande. För utan honom vet jag inte hur det hade gått.

Bilderna är tagna med en Nikon D50. Har inte så mycket koll på Nikon, men en sak är säker, Canon har fått en konkurrent när Anna ska köpa kamera snart.

2008-03-16T22:16:00.003+01:00

Vi fick lite vinter tillslut. Men det kostade några mil. I helgen har jag och Jonathan varit med mamma och pappa till Rättvik. Det var väldigt kul att träffa mormor och morfar igen och de har försett oss med fina husrum och fantastisk mat! På lördagen åkte vi (alla utom mormor) till Orsa Grönklitt. Äntligen fick jag och Jonathan kasta oss ut för backarna igen. Jag måste säga att jag gillar Orsas skidanläggning, det ligger väldigt högt vilket ger en obetalbar utsikt. Eller ja, vi betalade ju för den. Men snön var sådär, lite för tung och "drivig" på vissa ställen, men på de branta och snirkliga skogsnedfarterna var snön perfekt och gav ett fantasktiskt glid. Vi längtar redan tillbaka. Pappa drog av ganska många kilometer i längdspåret och så även min mor. (Därav den trötta blicken på kortet) Morfar hängde hurtigt på i fem kilometer, inte illa för en 80-åring. Jag är så glad för den här helgen, skönt att koppla av och samtidigt bli helt slut. Det finns inget som är så skönt som en trötthet efter en dag i backen. Det är så härligt att få vara med mina pigga morföräldrar. Jag beundrar dem.

Jag och Jonathan är väldigt nöjda och kan nu ta oss an en minst sagt hektisk vecka. Men mitt i allt får vi inte glömma att det är Påskvecka. Vi borde ta oss tid och tänka på vad Jesus gjorde för oss på korset. Det är det som är syftet med denna helg.

För övrigt gjorde jag en lite halvdan hårfärgning kvällen innan vi åkte. Vart inte så nöjd. Cammilla (frisören alltså) skulle gjort det så mycket bättre. Men det blir för mycket pengar, får se om jag färgar om snart.

Hälsningar / Anna

2008-03-04T16:05:00.001+01:00

Jag har gjort en omgång hallonsylt och en omgång blåbärssylt idag! Kände att det var dags att samla på sig lite hemmafrupoäng igen. Jag lyckdes och sylten blev god! Det bästa med allt är dock att man får läsa "Annas sylt" på ettiketten och inte "mormors" eller "mammas". Sylten har gjort mig till en accepterad kvinna i denna syltande och saftande släkt! Förstå mig inte fel, jag menar inte att man måste göra sylt för att räknas som kvinna. Absolut inte! Men för mig var det ett framsteg, jag som alltid drömt om att bli en riktig bullmamma.

Solen lyser verkligen vackert idag, och det är väldigt skönt ute. Jag ska nog ta mej en promenad i det fina vädret. Hoppas på sol västerut i morgon oxå, för jag och min kära vän Madelene åker till Göteborg för att homestyla åt våran kära vän Caroline! Jag ser verkligen fram emot dte. Ska bli så kul!

Jag måste till sist avsluta med ett tack till familjen Holm, eftersom hallonen i sylten kommer från deras trädgård när de bodde här i Lillån. Om ni kommer hit ska ni få smaka!

Halvår

2008-02-11T09:56:00.000+01:00

Det har gått ett halvår sedan den elfte augusti tjugohundrasju.

Det går inte att sätta ord för att beskriva den tiden, det går inte att forma meningar så att någon skulle förstå. Det enda jag verkligen kan uttrycka är att jag är så innerligt, enormt, obeskrivligt tacksam för Jonathan och att jag har fått lära känna honom dag för dag under dessa månader, och jag tackar Gud för att jag kommer få lära känna honom under många månader till.

Solen lyser dagen till ära. Allt vittnar om Guds kärlek och hans trofasthet och nåd som är ny varje morgon.

snön smälter

2008-02-09T11:46:00.000+01:00

Det va längesen nu. Men denna lördags förmiddag tog mina händer fart och började åter igen springa över tangentbordet.

Snön smälter utanför mitt fönster, mitt fönster som just nu har en trasig persienn hängandes på sniskan över halva rutan. Fult, jättefult. Men jag har inte kommit mig för att ordna det. Men det ska bli ändring på det, på måndag, då händer det. Då har jag sagt till mig själv att jag ska ta tag i saker som inte blivit gjort. Som de där alldeles försenade studentkorten som bara vissa av mina vänner har fått, förlåt.

Det var längesen jag var sjuk, men nu åkte jag på en riktig förkylning. Som tur är går jag mot friskare dagar, det är jobbigt att snörvla. I morgon måste jag vara på topp eftersom det är säsongspremiär(stavas det så? har så svårt med det ordet)för mitt team på promiseland. Det ska bli så roligt att få börja med söndagsskolan igen, jag älskar alla barnen där och att få se dem lära känna Jesus och lära sig mer om livet med honom!I morgon ska vi tala om Josua, vilken spännande man han är. Man inser att det finns mycket att lära sig av den Gudsmannen. Efter promiseland ska vi filma inför FinallyLördag, då måste jag oxå vara på hugget!

För övrigt måste jag tacka Johanna för en mysig 20-års fest igår, även om jag mest snörvlade och sådär så var det trevligt! Det va kul att Carro kom hem i helgen oxå :)

En annan nyhet är att jag och Jonte har vunnit på triss! 25 kronor! YES! Om vi förvaltar dem rätt kanske det kan bli nåt av det... vem vet.

Många av mina tankar går till Emy, David och Max den här helgen. Jag hoppas att allt ska gå bra med flytten och så! Ni får lite extra tankar av mej just nu och så hoppas jag att vi ses snart!

salt

2008-01-02T21:43:00.000+01:00

The color of snow
The enormity of the oceans
The taste of tears

salt salt salt

Jag gråter alldeles för mycket. Men det är bra. Fast nån gång, om fyrtio år eller så, ska jag lära mig kontrollera det.

Tjugohundraåtta. Jag ser fram emot det.

Idag går alla mina tankar till älskade Jonathan. Krya på dig, du är sannerligen inte skapt för att ligga däckad i din säng. Men tänk, att tillochmed då finns glimten i ögat och humorn kvar. En annan stor tanke går till min kära vän Johanna som flyttat in i en fantastiskt fin lägenhet idag! Tänk, den passar dej perfekt!

för-jul

2007-12-23T21:16:00.000+01:00

Om några timmar är det julafton, igen. Jag har riktig julstämmning nu och ser fram emot en fantastisk helg med famlijen(nästan hela) och släkten. Den enda jag kommer sakna alldeles för mycket är min underbara svägerska Emy, eftersom hon jobbar när David och MAx kommer på annandagen, jag säger därför God Jul särskilt till dej!KRAM!

Men redan igår och idag tjuvstartade julen lite. Igår hade jag och Jonathan en underbart julig dag. Han hade rimlexikon och julklappar med sig i högsta hugg och det resulterade i en rimstuga. Vi(eller mest jag eftersom han somnade efter en stund) gjorde en gudomligt god pepparkaks och chokladkola och åt skinkmacka. Sen kom våra underbara vänner Oskar och Miriam förbi. Vi hade så mysigt med julfika och sunes jul.

Idag hälsade Carro på (välkommen hem:)) och vi åkte runt och önskade God Jul till Amanda och Madde. Det var roligt att träffa alla igen!

Mormor och morfar är här och snart snubblar min morbror med familj in här i huset. Då är kalaset igång och det är jul i Karlqvists hus.

helgen i bilder (och det blev visst ord också...)

2007-12-16T21:17:00.000+01:00

Efter tusen "hej då", hundra "vi ses ju snart", femtio "ha en underbar vecka nu" och tio "kör försiktigt" såg jag den röda golfen lämna min uppfart ännu en gång, bara en kvart senare än vad du hade tänkt (rekord!). Även om detta farväl inte var lika tårdrypande som förra (ibland är jag mer känslig) så blir det alltid lika tomt, och tyst. Men jag tog tag i mig själv och bakade några plåtar pepparkakor. Så nu sitter jag här, med uppkavlade ärmar, rödvit-randigt förkläde, luktandes på en gudmlig doft av pepparkakor. Och på tal om sista-plåten-pepparkakor-för-det-här-året-grejer så har just julspelen avslutats. Det har vart härliga dagar fyllda med mycket smink, sköna kläder, sång och ferrari. Och självklart glädjen, förmånen att få berätta om Jesus för alla de människor som sett årets julspel. Två fullsatta föreställningar och massvis med nya ansikten.

I Fredags åkte jag och Jonathan till Kilsbergen för att njuta av den härliga naturen. Och vilken dag det blev! Till Crista, Johanna och alla andra som älskar vintern men tycker att vi ser för lite av den just nu, ta en tripp till Ånnaboda, rimfrosten var såå vacker och det var riktig vinterkänsla. Jag och min trogna mobilkamera dokumenterade lite av dagen.

Frost i muschen

fyra månader och en dag

2007-12-12T21:00:00.000+01:00

Det har gått fyra månader och en dag sen du frågade mig om jag ville bli din. Fyra månader och en dag sen vi tog den där bilden. Inte en sekund har jag ångrat att jag sa ja.

För övrigt så är repetitionerna igång inför julspelet. Det är kul, riktigt kul. Alla är så duktiga och jag är så glad att jag får sjunga duett detta året, och med vackra Christina dessutom! Hon är så duktig. Sen vill jag ha tillbaks vintern, det va inte längesen det såg ut sådär utanför mitt hus.

lagom till jul

2007-12-09T20:46:00.000+01:00

Nu är det söndagkväll igen, och jag försöker komma på, ett nytt sätt att säga Hej Då.

Lagom till andra advent så börjar det lukta jul här hemma. Pepparkaksdegen är gjord och lussebullarnas gula färg pryder vårt kök. Idag åt jag Julens första julbord. Det är lustigt, för jag brukar vanligtvis bara äta ett julbord per år, och möjligtvis några rester dagarna efteråt. Men i år var det dags att bryta traditionerna, och jag bröt verkligen mina traditioner vad det gäller julbord!

På Karlslunds Herrgård serverades ca 200 rätter under våran sittning (jag åt verkligen inte av alla 200). Jag, som ALDRIG äter sill på ett julbord, började den stora middagen med just en silltallrik! Det var sill och potatis, rökt makrill, gravad lax och hovmästarsås, som fyllde min första tallrik. Ni som känner mej vet att det är STORT för mej att äta sill. Men idag när jag närmade mig det som jag vanligtvis snabbt rusar förbi så vart jag sugen på sill, riktigt sugen. Jag tog några bitar, åt, och tro det eller ej, det var utsökt! Idag var det bara dags helt enkelt, antar att det där med tider och stunder i livet uppenbarades för mig ännu en gång. Jag ska inte beskriva alla utsökta och även konstiga rätter vi åt, men gott var det! Och jag vart alldeles lagom mätt, sådär ljuvligt nöjd. Vi fick en trevlig stund på denna vackra herrgård, jag, min Jonathan, mamma och pappa.

Jag blir så tacksam, tacksam till den Gud jag tjänar, att han alltid visar sig trofast. Han har sett mina tårar och torkat bort dem, han ger mig så mycket kärlek dag för dag. Det finns saker, och kommer alltid finnas saker som jag inte förstår, men tack vare Hans nåd så vet jag allt jag behöver veta.

Ellen Johnsson Serleaf m.m.

2007-11-28T09:36:00.000+01:00

Det var ett tag sen. Jag har fått jobb, i överflöd, och det förklarar saken! Måste först bara säga ett enormt tack till Gud som har gett mig ett jobb och han ger alltid i överflöd.

På nyheterna i måndags öppnades mina ögon för en människa på denna jorden som jag aldrig ens hört om. Det faktum att hon, för det är en kvinna, är obekant för mig gör mig en smula upprörd. Hon är minst sagt värd att omnämnas och, enligt min mening, ta till föredöme. Därför tänker jag dra mitt strå till stacken och skriva lite om henne, om det som jag hann uppfatta under dessa få minuter av ett nyhetsrepotage. Kanske vet alla andra vem hon är, men jag har missat Liberias, och Afrikas förste kvinnliga president, Ellen Johnsson Serleaf. Hon är närmare 70 år och valdes till president i Liberia november 2005. Det finns säkert mycket att säga om hennes bakgrund och väg till dennna position o.s.v. Men det som fångade min uppmärksamhet var hennes inställning till att förändra det land hon är president i. I repotaget framgick det att Libera har ca 80% arbetslöshet, inga fungerande vägar eller vatten och korruption. I intervjun uttryckte Ellen Johnsson Serleaf att i hennes land är det svårt att ha en prioriteringslista, ALLT är egentligen högsta prioritet. Men små steg i taget, precis som den väg som fört henne dit hon är, kommer kunna förändra. Till sist fick hon frågan vad det är som driver henne, varför hon orkar fortsätta att gå upp varje morgon och försöka förändra ett sånt, egentligen hopplöst, land. "Drömmen om att Liberia kan vända och bli ett blomstrande land som kan bli ett föredöme för andra länder, det är det som driver mig".
Detta är värt att fundera kring, och värt att lyssna till. Om hon kan ha drivkraft att vilja förändra en sådan omöjlig situation, då kan vi förändra våran vardag och det som verkar omöjligt omkring oss. Och jag vet i alla fall vart jag hämtar min styrka att orka vidare.

Annars då, det är onsdag och jag ska jobba idag. Jag är väldigt lycklig för något som hände i söndags kväll och jag saknar min prins som just nu befinner sig i ett köpcentrum i Södertälje, olyckligtvis shoppar han inte, men tjänar ihop det man kan shoppa för kanske ;) Ikväll är det julspelsövning UTAN manus! Damdamdamdamdam

Love is beautiful, and so are you!

vinterdäck

2007-11-08T21:39:00.000+01:00

Vi bytte till vinterdäck. Som ni ser (observera kepsarna) bytte jag på min ferarri och pappa på sin saab. Jag vart alldeles svart om händerna, det va längesen jag va så smutsig. En till grej jag har kommit på är att jag önskar mej en kamera i julklapp, är trött på att publicera dåliga bilder. Men här är bildbevis anyway.

Jonathan är i Örebro om 3 h och 19 min... cirka. Weehu!

Tidigt om morgonen söker jag Dig

2007-11-06T18:59:00.000+01:00

Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt
snart de dyrbara tillfällen fly
Efter vår kommer höst, och på dag följer natt
då kan hända ej morgon skall gry
O, var flitig att så, medan ännu är tid
att din skörd måtte mogna i frid

Gör det lilla du kan, och se icke därpå
att så ringa, så litet det är
Ty hur skulle du då, väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dig här?
Är det uppdrag du fått än så ringa i sig
o, var nöjd att Han gav det åt dig

Gör det lilla du kan, lägg ditt hjärta däri
gör det allt för din Frälsare blott
Och var viss att Han skall icke döma som vi
blir det fråga om stort eller smått
Se, Han själv gör ju allt, vad betyder det då
om Han ställt dig i led med de små?

Gör det lilla du kan, och besinna, att Gud
hos oss alla blott trohet vill se
O så gläds att få gå som Hans ringaste bud
och att själv Han all hjälp dig vill ge
O vad fröjd, om en dag Han ock säger till dig:
vad du gjorde, det gjorde du mig.

Lina Sandell har gjort så många talande och vackra psalmer. De beskriver ett verkligt liv med Gud. Ett liv i glädje och sorg, frid och kamp, ett liv med Gud i vardagen. Jag vill leva så. Öppet, ärligt och helhjärtat för Gud. Helgen har uppmuntrat och framför allt utamanat mig i just detta.

Madelene var här idag. Jag tackar Gud för att jag har henne, vi fick värdefulla samtal och en härlig dag tillsammans. Tack Madelene, och tack Gud.

Just nu saknar jag Jonathan mycket. Jag saknar att vinna över dig i Yatzy och att få trösta dej efter förlusten. Jag saknar att rocka loss till en skön låt i din bil och alla våra sånglektioner. Jag saknar våra promenader fyllda med samtal om allt och inget. Jag saknar dina svar på mina inte alltid så lätta frågor. Men du kommer ju hem igen, och då saknar jag dig inte mer. Tack och åter tack Gud för min prins.

Till sist måste jag lägga till att vi hittat 007 och 008... och jag tror jag vet vart det finns en 009.

God Natt

Platespotting

2007-10-31T15:19:00.000+01:00

En helt vanlig dag när jag och Jonathan och min mamma satt i bilen fick vi plötsligt syn på en regestreringsskylt med nummret 001 framför oss. Det hade nyss varit FL så alla tänkte vi på platespotting. När det där händer, att en bil står framför en med 001 då liksom måste man bara börja platespotta. (För er som inte vet vad platespotting är så innebär det att man ska hitta nummerskyltar i rätt följd 001-002-003 o.s.v. upp till 999) Detta fick då mig och Jonathan att börja platespotta. Ganska ofta glömmer vi att vi gör det, men då och då när vi kommer på det så händer det att vi hittar några skyltar. Igår och idag har vait extra turliga dagar för oss. Igår fick jag ett mess att Jonte hittat 003 i Skåne (eftersom han jobbar där denna vecka) och bara några minuter senare ser jag 004 när jag är på väg in till stan. Idag såg jag 005 på coop-parkeringen men innan jag han berätta det för honom får jag ett mess om att han har hittat 005 och 006 idag nere i Skåne! (Jag hittar bara fler och fler fördelar med att vara två :D) Detta innbär alltså, mina damer och herrar, att vi nu är på jakt efter 007! Detta är ju ett speciellt nummer för mej så det blir nog att fira när vi hittar det! Vi har dock en konkurrent, Oskar råkade också få syn på 001 en dag och beklagade sig över att han nu måste börja ta upp kampen mot oss. Han ligger på 002 (om det inte hänt nåt idag) och är säkert inte glad över våra framgångar denna vecka. Jag återkommer när vi hittar 007!

Snart ska jag på FL planering! Weehu!

dimma

2007-10-26T12:35:00.000+02:00

Allting skiftar i en vitgrå nyans idag. Det har varit dimma i flera dagar nu. Men det är så otroligt vackert!

Som tidigare nämnt har jag tillbringat denna vecka i Uppsala. Nu är jag hemma och jag saknar redan att bli väckt tidigt av den sötaste ungen i världen.

Jag älskar att åka bil och då speciellt med min Jonathan i hans Andy. Vi hade en mysig resa hem igår med lite äventyr såklart. Denna gången bestod det i att besöka invigningen av MediaMarkt i Västerås. Tur för oss att de hade öppet till 22.00 annars hade det inte blivit av. Vi skulle leta LCD-tv till hans familj men den vi hittade till ett bra pris var såklart slut på lagret. Men jag måste säga att jag gillar MediaMarkt, ett väldigt brett sortiment med grymt duktiga säljare och bra priser! Sex smultron av sju till MediaMarkt, de hade fått ett till om de hade haft TVn på lager! Det roligaste med det hela var när vi var på väg mot parkeringen till MediaMarkt och vi blir stoppade (på ett övergångsställe!) av någon som delar ut reklam och flygblad, det va el-giganten som hade skickat ut små spioner och försökte få oss att åka dit istället. De hade nån hundralapp billigare på en TV. Vi skrattade åt det hela och sen blev jag lite upprörd och höll en predikan om hur hemskt det är att männiksor är så beroende av att konsumera o.s.v. Jonathan var mest tyst. Sen gick vi in på MediaMarkt och... ja konsumerade vi också. Ironiskt nog.

Men jag tackar Gud för den fina veckan han gav mig. Det var så bra på många sätt. Gud vet vad som behövs i olika tider och vad som behöver slipas på. Jag är så faschinerad (stavas det så?) över att han ALLTID lyckas lära mig något, varje dag. Han lyckas alltid få mig att vilja kämpa vidare och lära känna honom och mina medmänniskor ännu mer. Tack David och Emy för att ni stått ut med mig en vecka och funnits där hela tiden. Tack Max för att du ger såå mycket glädje. Och tack Jonathan för att du orkar med mig och ger mig så mycket kärlek. Tack Mamma och Pappa för att jag alltid får ett varmt välkomnande när jag kommer hem. Älskar er alla!

Måste bara visa den här stört fula bilden på mig och min ja... prins! (från familjegudstjänsten)

Faster

2007-10-22T13:01:00.000+02:00

Min helg har varit fullspäckad men väldigt rolig. I fredags hade vi en mysig tjejkväll med trerätters middag. Grymt gott! Sen bar det av till Gerdins för att säga grattis till två pojkar som fyllt myndig! Vi spelade lite Alias och Jonathan och jag vann nästan, men det var nog bäst för oss alla att Miriam och Johanna fick vinna trots allt!

Lördagen vart en mycket lyckad dag! Den började tidigt med frukost hos Miriam och sedan bar det iväg på äventyr. Fyra förväntansfulla vänner klev in i Jonathans röda golf och satte sig tillrätta. Stopp nummer ett gjordes mitt ute i skogen något ställe som kalldes Stora Sundby, det va en snubbe som skulle slå värdsrekord i att fälla skog så det kunde vi inte missa. Som ni antagligen förstår var Oskar med i bilen, och tur va väl det, annars hade vi nog missat denna once-upon-a-life-time-experience ute i skogen. Nästa anhalt var Västerås och denna gången hos Oskars moster med familj. Vi skulle överlämna en frysbox med lammkött och i utbyte fick vi kaffe, macka och ett högst nödvändigt toalettbesök. Efter trevliga samtal kring köksbordet drog vi iväg igen mot vårt slutliga mål. Livgardet i Kungsängen var fullt med folk. Vart man än såg var det militärer eller stolta föräldrar. Vi var varken eller. Men det var riktigt kul och intressant at få se vart Jonathan tillbrigat sin tid i lumpen och det var roligt att äntligen få träffa hans gamla lumparkompisar.

Igår var det en väldigt lyckad familjegudstjänst. Det är sann lycka att få presentera att Jesus älskar barnen och alla vuxna som också var där. Att få ge något som man själv fått erfara.

På kvällen åkte Jag och Jonathan än en gång den välkända vägen mot Uppsala. Och nu sitter jag här, i vardagsrummet hos familjen Syrenquist. Jag ska snart följa med Emy och Max på mammagrupp, det ska bli jättemysigt. Jag är så glad över att få vara här denna veckan!

Återkommer om mina äventyr i Uppsala!

Morgonstund har guld i mund

2007-10-09T11:52:00.001+02:00

Det knackade på köksdörren och jag hoppade till. Han skrämde mig rejält igår morse. Jag visste ju att han skulle komma, men inte sådär knackandes på köksdörren. Klockan var 07.30 och Anna hade bjudit sin Jonathan på frukost. Det var äggröra och bacon på menyn och självklart kaffe, smörgås och lite god frukt. Efter en mysig stund så var det dags för honom att dra iväg till jobbet (som är i Kumla denna veckan:D)så jag tog mina stavar i handen och gick en timma i skogen. Det var otroligt skönt med massa sol, löv och pensionärer. Bilderna är lite suddiga p.g.a mobilkameran men jag hoppas de kan förmedla den härliga känslan av en höstmorgon.

"...men du, jag ger dig min morgon. Jag ger dig min dag"

dagarna kallnar

2007-10-05T11:42:00.000+02:00

löven gulnar
vädret växlar
huden bleknar

jag älskar hösten. jag ska promenera!

Kära dagbok

2007-09-29T10:06:00.000+02:00

Idag beundrar jag alla de starka människor som spelar golf, trots detta kalla och blåsiga väder. Jag är tacksam att det är en del folk på banan, det ger mig arbetsuppgifter och jag känner att jag förtjänar den lön jag får. Men ändå, såhär emellan mötena med trevliga golfspelare kan jag lika väl passa på att skriva av mej lite.

Igår överraskade Jonathan med att komma hit till jobbet precis innan jag slutade. Jag vart jätteglad och presenterade stolt min kärlek för Jenny. Det är svårt att överraska mej eftersom jag är så nyfiken, men jag övar och inser mer och mer hur mycket jag verkligen uppskattar överraskningar. När jag tänker tillbaka så tror jag att den mest lyckade överraskningen var när jag fyllde 18 år. Jag hade haft en sån bra dag med massa överaskningar redan och var supernöjd mot slutet av dagen. Det hade vart FinallyLördag samma dag och jag var bara lycklig. Jonathan och Johanna ville hitta på nåt litet, typ käka pizza eller nåt efteråt, och jag va på. Men de skulle bara "skjutsa hem hennes lillasyster först". Sen drar Johanna till Lången, och jag tror bara att hon va lite småbusig sådär som hon kan va, inget ovanligt. När vi kommer fram ser jag att det är massa folk ute på bryggan, inte ens då fattar jag. "En massa hippies" tänker jag, tills jag känner igen en bil. Då hade alla kompisar samlats där och tänt ljus över hela bryggan och massa chips och varm choklad. Ja det är sannerligen en kväll att minnas eftersom jag blev så totalt överraskad. En annan chockad överraskning va när Jonathan helt otippat tog körkort en dag, jag trodde verkligen inte på honom, fast han visade bilnyckeln. Ja, det va drygt ett år sen nu. Busigt.

För att tala om något annat så kan jag berätta att jag har sålt helt slut på mössor idag. Sen köper folk ganska mycket golfhandskar med "raingrip", det alla frågar efter är varma vintervantar, men det har jag inga på lager. På något vis säger försäljningen något om det aktuella vädret. Den kommentaren jag får höra mest är "åh vad varmt och skönt du har här inne", och visst har jag det. Med min kopp te (blue fruit) och en nybakad bulle så har jag riktigt mysigt.

Annars då. Jo det är FinallyLördag idag. Det kommer bli så bra. Kan du, så kom! Nu ska jag göra lite nytta och sortera lite papper. Ha en trevlig blåsdag.

/ Anna

vem ringer?

2007-09-27T21:01:00.000+02:00

Klockan är strax efter halv nio. En av de som lyckats gå ganska långt i idol har precis börjat sjunga sitt bidrag för kvällen. Jag känner igen låten, och inte bara det, jag kan den innan och utan. Precis när jag ska till att kommentera något angående hennes röst ringer telefonen. Vem ringer mitt under ett framträdande i idol? Kollar inte alla på idol? "David" står det på displayen. Undra vad min bror vill mej, och åter igen, MITT under idol!

-Hallå...
-Hej Anna, kollar du på idol?
-Eh.. ja! Gör ni?
-Hör du vilken låt det är?
-Ja! Såklart
-Det är ju våran låt!
-Åh... ja det är det!
-Fast vi skulle gjort det mycket bättre.
-Ja, verkligen. Ska vi va med i idol?
-Ja, du och jag!

Jag uppskattar verkligen min bror. Tänk vad ett litet telefonsamtal kan göra. Det va våran låt, som vi jämt sjunger. Tack för att du ringde och sa det!

Imorgon är det fredag. Det betyder först jobb. Och sen mera jobb, i form av ett genrep! Det är jättekul med FL igen. Jag tror det kommer bli en kväll att minnas. Fredag betyder också att Jonathan kommer hem, äntligen. Har saknat honom mycket denna veckan. Nu ska jag gå och städa och öva lite repliker. Gonatt

gonatt

2007-09-25T23:10:00.001+02:00

tystnad, men i mitt huvud ljuder den där sången vi övat på hela kvällen. jag älskar verkligen att sjunga.

imorgon kommer mamma och pappa hem. det ska bli kul med lite folk i huset igen, har vart tomt ett tag nu. jag saknar dem.

jag saknar Jonathan också. Speciellt på tisdagar, nej, speciellt hela tiden och jämt.

Sen vill jag säga ett stooooort grattis till min underbara brorson Max på ettårsdagen! Puss / faster

gonatt

frukost

2007-09-18T10:23:00.000+02:00

en månad

2007-09-11T09:55:00.000+02:00

Helgen var intensiv, men fantastiskt rolig. Överaskningsfest för Emil, Teensnight premiär, jobba och servera på bröllop. I söndags hade vi en fantastisk familjegudstjänst och sen bar det av till Uppsala. Det va kul att hälsa på Jonathans släkt och min bror, svägerska och underbara Max. Idag drar jag västerut och överaskar Caroline i Göteborg!

Idag är det en månad sen jag och Jonathan blev tillsammans! Tack Gud för att du gav mej honom! Puss älskling!

Det är ganska kallt

2007-09-04T12:49:00.000+02:00

Bredvid mig står en tom kopp, mitt te har jag för länge sedan druckit upp. Nu är det kallt igen. Men hösten är mysig, nu får jag använda alla mina halsdukar och sjalar igen. Höstjacka, höstskor och kanske vantar? Morgonen och förmiddagen har gått åt till att: sova, be och umgås med Han, den allsmäktige och min bästa vän, finjustera CV, maila och skriva ut CV och njuta av de ljuva tonerna från en nyinköpt lovsångsskiva. När jag inte tänker på något annat så tänker jag på min Jonathan, som jag alltid saknar när han är borta. Jag skrattar när jag tänker på hans norgehistoria som han kom på alldeles själv igår kväll. Men om någon vill höra den är det nog bäst att han får berätta den, det blir liksom mest känsla då. Sen har jag varit i Spanien förståss. Det är verkligen värt att nämna eftersom det var en resa väl värd att minnas. Sju fina dagar med mycket sol och värme och många skratt. Jag uppskattar de tre härliga människor jag fick tillbringa en vecka med. Min mamma, Madelene och Carin är underbara! Bilderna är, som ni säkert ser, från södern.

Iadg vill jag också önska lycka till åt Carro som igår började på Universitetet i Göteborg! Allt kommer gå jättebra!

Nu ska jag ringa Amanda, värma mej i en ullkofta och slänga i en tvätt... och såklart när jag inte gör nåt annat, tänka ännu mer på min Jonathan, som jag alltid saknar.

Fantastiska sandslott. Jag och Madelene. Armband. Härlig strand. Jag och mamma.Vårat hus. Bad i soluppgången. Vackra Madelene.

2007-08-22T20:32:00.000+02:00

fyrtiofyra mil är alldeles för långt bort, och jag har samlat på mig alldeles för mycket kalorier de senaste dagarna.

Tack Gud för att du vet vägen, när jag inte ser bakom hörnet.

På väg(en)

2007-08-20T21:09:00.000+02:00

Fick ett sms från Oskar idag, och det stod ungefär såhär: "Vilken känsla att alla börjar skolan, och inte vi. FRIHET" Jag kan inte annat än hålla med. Vilken frihet! Min morgon började bra, med sovmorgon. Efter en hypernyttig frukost (megavitamininnehållsrik müsli... och lite choklad) tog jag min röda cykel och trampade upp på stan. Vilken fin dag det var idag, sol och lagom varmt. Anledningen till att jag skulle upp på stan var en träff med Madde, Amanda och min gamla svenska- och historialärare: Lars-Göran Rådström. Utanför Java (café i Örebro) stod de och väntade på mig. Det var ett kärt återseende. Kul att få återge studentdagen för L-G (som befann sig i Englad då vi entrade vuxenlivet i vita kläder), intressant att få höra om hans äventyr i sommar och alltid lika givande att diskutera konst och historia med denna kunniga man. Det finns inte så många som jag kan diskutera dessa ämnen med, så jag njuter av varje sekund. L-G hade extraknäckt som konstguide på slottet i sommar där det bjöds på en utställning med Expressionism och Impressionism som tema. Det är en utställning av högsta kvalitet med kända namn som Monet på väggen. Efter det bar det av mot kyrkan för en träff med Teensnet-ledarna. Jag själv är ny ledare för tonårsarbetet i kyrkan och det känns riktigt roligt med denna nya uppgift. Jag blev peppad för hösten och tror verkligen att det kommer bli bra. På väg därifrån ringde jag min kära vän Miriam för att fråga om hon möjligvis var hemma och hungrig. Det slutade i en tacolunch runt hennes bord. Efteråt kunde jag inte annat än le, vilken tjej! Jag är så tacksam för henne!

oj... hade ju tänkt att skriva mer. Men nu ringde min kära pojkvän så jag slutar här. Vill ju hellre prata med honom!

Gonatt

för att du ger det du ger

2007-08-16T19:35:00.000+02:00

Att lämna allt och följa dig, kan kosta mig mitt liv. Men du ger mig mycket mera. Att gå din väg att lyda dig, är ändå värt sitt pris. För du står vid min sida

För att du är den du är, för att du gör det du gör, för att du ger det du ger, du fyller mig mer och mer. För alla löften du gett, för alla under jag sett, jag vill ge allting till dig, du som gav allt för mig.

Tack för att du gav mej den finaste pojken i världen

lite bilder

2007-08-06T15:12:00.000+02:00

Hemma

2007-08-05T16:24:00.000+02:00

Efter 24 timmars resande körde den lilla Forden in på den efterlängtade uppfarten. Jag kramade min bästis Hej Då och vi båda strålade av tacksamhet, och av lite annat också kanske.
Sängen var mjuk, ovanligt mjuk ikväll, och jag slog inte i fötterna när jag sträckte på mig. Miriam låg inte i sängen bredvid och kudden var i normal storlek. Jag var hemma.
Nu har jag hjärtat både i Polen och Sverige. Men var skönt att komma hem, samtidigt som det var svårt att lämna Olsztyn. Det var svårt att lämna människorna, alla nya vi lärt känna. Det var svårt att lämna rummet, gatorna och stranden, där så många minnen skapats.
Men det var nog inte sista gången minnen byggdes in i väggarna på den Polska staden. Jag kommer tillbaka.
Jag förväntande mig att resan inte alls skulle bli som jag förväntat mig. Så det blev som jag förväntade mig, inte alls som jag hade tänkt. Jag hade egentligen ingen aning om hur saker skulle vara, eller vad jag skulle fylla för funktion. Men det var ganska tydligt att Gud visste. Allt går inte skriva om, det är egentligen inte alls mycket som går att beskriva. Därför stannar jag här. Gud gör som han vill, och det blir alltid bättre än vad vi förväntar oss.

Jag saknar mina syskon och deras underbara familjer. Hoppas jag får se er snart!

Det gör alltid ont att säga Hej då, men vissa dagar är värre än andra. Åk inte.

mätt

2007-07-26T23:12:00.000+02:00

Pizzorna i Polen är goda. Ikväll är jag mätt. Men inte bara mätt, jag är lycklig. Tiden här i Polen har varit, eller rättare sagt ÄR, fantastisk. Ikväll har vi haft film-, biljard-, och pingiskväll. Det kom jättemånga polacker som vi har lärt känna och vi har verkligen haft en bra kväll. Solen kom tillbaka idag, det va skönt. Efter några dagar med regn uppskattar man solen igen. Jag har storstädat vårat rum kväll oxå, så nu luktar det gott och glänser som ett nyrakat huvud i gassande solsken (med ungefär 35,7 grader celsius enligt Lina här bredvid). Men nu är det väl dags att sova snart, Lina har bjudut till kvinnofrukost på hennes rum imorrn bitti så det är bäst att vara på alerten.

Om 27 minuter ska det vara släckt och tyst, annars påstår Micael att något hemskt kommer att hända.

Gonatt världen.

(psst. Emy, kan du skicka länken till eran blogg? puss)

Hungrig

2007-07-24T19:08:00.000+02:00

Klockan är strax efter sju. Det är nu jag börjar bli hungrig för andra gången idag. Eller tredje, om man räknar med min vanliga morgonhunger. Polen är underbart, nu har vi varit här i nio dagar och det har redan hänt så mycket. Gud är så god och han gör massor varje dag bara man låter sig bli använd! Vi har fått leka med massor med barn, målat otaliga lyckliga barns ansikten och fotbollen går varm. Resten har engelskaklasser här på området och det är en stor succé. Härom kvällen bjöd vi in alla vi hade lärt känna till en grill och beachvolleykväll på stranden precis utanför vårt hotell. Det var jättekul att få träffa nya människor och umgås med dem vi redan lärt känna! Det finns så mycket att säga men det är ingen idé att beskriva allt, dels för att det är obeskrivligt och dels för att jag är så otroligt hungrig så jag kan inte koncentrera mej! Dags att skynda till pizzerian som stänger om 37 minuter.

Jag återkommer...hoppas jag :D

Hälsa Sverige

timmar

2007-07-14T17:36:00.000+02:00

Jag åker till Polen om cirka sju timmar. Eller jag åker till Karlskrona om sju timmar och till Polen om 15 timmar. För att sedan stanna i landet i 504 timmar. Innan dess ska jag duscha, äta och försöka sova några timmar för att sedan TRÄNGA mig ner i en fin liten bil. Johanna och hennes familj ska ha en stor medalj för att de lånar ut bilen till oss rara ungdomar!

Jag har inte kunnat föreställa mig hur det kommer att bli där nere och jag vet inte så mycket. Men är det inte alltid så? Man vet inte vad som väntar runt knuten, för hur mycket man än planerar så har Gud alltid en plan som går långt utöver det vi kan förvänta! Och det är så bra, jag litar på Gud och ber varje dag att hans vilja ska få ske i ALLT som händer.

Just nu ser jag fram emot en härlig biltur ner till Polen och Olsztyn! Man vad kul vi ska ha!

ska försöka skriva lite här om vistelsen, så kolla in ibland!

om golf m.m

2007-07-05T16:34:00.000+02:00

Jag kan inte så mycket om golf, men det är ändå märkligt hur man förstår trots att man inget kan. Jag frågar, lyssnar, snappar upp och imiterar. Det jag har hört Jenny svara någon i telefonen, det repeterar jag nästa gång de frågar mig. På så sätt känner jag mig som en kunnig och behövd receptionist på Kårsta GK. De, oftast, trevliga människora på andra sidan disken, eller luren, verkar faktikst nöjda med den hjälp jag ger dem. Min begränsade kunskap, som ju faktiskt växer för var dag, blir till nytta för golfspelarna jag träffar. Vilken härlig känsla när ny kunskap infinner sig och kommer till sin rätt! Det senaste jag har lärt mig och verkligen fått användning av (eftersom inte ens alla golfspelare vet hur detta fungerar) är hur olika tävlingsformer fungerar. Bästboll (eller 4-boll), Slaggolf, Slagtävling, Poängbogey, Gammon poängbogey och Scramble. T.ex. spelades en singeltävling gammon poängbogey idag här på Kårsta. Det innebär att på de första 6 hålen räknar man vanlig poäng, de nästa 6 tar man poängen gånger två och de sista hålen tar man sina poäng gånger tre. Vilket helt enkelt innebär att man måste spela bättre och bättre mot slutet. En rolig spelform. I morgon (då jag inte jobbar) är det "semesterscramble" som gäller. Det är en tävling då man är i tre-mannalag och tillsammans kämpar mot prispallen. I en scramble slår alla tre spelare ut, sen får alla placera sin boll vid den boll man tycker hamnade bäst till. Därifrån slår alla ut igen och sedan väljer man bästa position ännu en gång. Så fortgår spelet till bollen är i hål(mål?).

Om man ska se någon djupare mening i detta så skulle man ju kunna säga att vi behöver varandra för att nå vårat hål, eller mål. Livet är en scramble! Ja, varför inte. Ibland kanske man behöver flytta sin boll, därför att någon annans ligger bättre till. Man kanske behöver låta någon annans kunskap och erfarenhet, någon annans omdöme få tala in i ens liv. Erkänna sitt behov av varandra och våga flytta bollen till en annan plats. Jag är tacksam för att människor som spelar i mitt lag, som står mig nära, har slagit längre än mej och låtit mig få flytta bollen till deras utslagsplats. Då har man sett saker på ett annat sätt, och besparats många onödiga "slag". Men det handlar alltid om att erkänna att man inte alltid slår längst, att liksom ta bollen från sin egen plats och erkänna att någon annan slagit längre.

Om(när?) jag spelar golf någon gång så tror jag att jag helst spelar scramble. Singeltävlingar är ingenting för mig. Det skönaste, och ibland jobbigaste är ju just det att vara beroende av någon annan, av sitt lag. Jag vet att de alltid finns där, och att jag inte måste klara allting själv, vi drar nytta av varandras framgångar, och hjälps åt under motgångar. Men jag vet också att jag kommer behöva flytta min egen boll ibland, och tack och lov för det, annars vet väl ingen hur det skulle gå! Och förhoppningsvis så kommer det stunder då människor placerar sin boll vid min boll, och då gäller det man är skärpt och spelar för att vinna segerkransen!

Om du har orkat dig igenom mitt golfsnack men ändå har frågor så är du välkommen att ringa 227502, vardagar 9-18 och helger 8-16, där jag eller mina kära, låghandikappade och mycket duktiga golfspelare till kollegor, ska försöka svara på dina frågor.

Nu slutar jag om 25 min! Yes

2007-06-30T08:37:00.000+02:00

Det är en tidig morgon på jobbet. Molnen är ganska täta så det är just ingen rusning på golfbanan idag. I brist på arbetsuppgifter för stunden fyllde jag i en vilken-superhjälte-är-du quiz. Här är resultatet.

Your results:
You are Superman

Superman		75%
Supergirl		74%
Wonder Woman		74%
Spider-Man		60%
Green Lantern		55%
Robin		52%
The Flash		45%
Hulk		40%
Batman		35%
Iron Man		25%
Catwoman		15%

You are mild-mannered, good,
strong and you love to help others.

Click here to take the "Which Superhero are you?" quiz...

Borde man va stolt eller skämmas för 40% "Hulk"?

smultronsommar

2007-06-18T17:16:00.000+02:00

I sommar hoppas jag på en riktig smultronsommar.

än klappar hjärtan med friska slag

2007-06-13T14:27:00.000+02:00

Syrenerna var tidiga i år, så tidiga att de nästan blommat över vid tiden för skolavslutning. Värmen kom också tidigt, temperaturer högt över det normala, sa Tone på vädret. Om 50 år kommer jag nog minnas min student på det viset, med överblommade syrener och värmebölja. Och så glädjen förståss, lyckan och de många nära och kära som guldkantade min högtidsdag.

Plötsligt stod vi där. Ett vimmel av svart-vita varelser i väntan på att den tunga porten skulle öppnas. Det var inte tyst en sekund och ingen människa stod stilla. Glada utrop och lyckönskande ord ekade i den stenbeklädda Borgens entré. Jag kan verkligen inte förstå att det är vi som står här, viskade någon. Jag kunde inte annat än hålla med. Så öppnades dörren tillslut. Jag ser din skylt, sa Jonas bredvid mig. Då förstod jag, det är jag på skylten, det är jag i den vita klänningen och det är mig de väntar på där ute. När mitt namn ropades upp sprang jag ut i den gassande solen, jag sprang ut ur det som varit vardag i tolv år och klev in i framtiden, som i denna stund inte längre var framtid, utan nuet.

Nu börjar livet, säger många. Men det kan omöjligt stämma. Vad har allt innan varit då? Livet är varje dag, så jag skulle snarare vilja säga att nu fortsätter livet. Och det är skönt, att livet liksom fortsätter. För det är vardagen, inte studentdagen som kommer vara livet sen. Men visst är det en speciell tid, en början på ett nytt kapitel. Nya meningar ska knåpas ihop och ny historia skrivas. Men utan de tidigare kapitlerna hade jag aldrig varit där jag är idag. Och vem vet om det bokstavligen(hehe) blir nya meningar och kapitel som skrivs i min framtid. Vem vet? Ja, Gud vet sannerligen.

Vad ska du göra nu då? Är den andra saken som många säger en sån här dag. När folk frågar säger jag att jag ska jobba i sommar och höst. Och det stämmer ju. Men mer kanske jag inte vet, eller så gör jag det. Det viktigaste är som sagt att Gud vet. Han visar mig nästa steg och för mig till platser jag aldrig kunnat ana att jag skulle hamna på, han tar mig dit jag inte vill, och tänker högre tankar om mig än jag gör om mig själv.

Det är förståss många känslor en dag som denna. Glädje, förväntan och förundran. Men mest av allt kände jag tacksamhet. Alla människor som uppvaktade mig, min släkt som åkte långt och min familj som fixat allt så fint. När jag samlade alla kort jag fått och läste en kväll så insåg jag hur mycket fina människor jag har i min närhet. Jag kan inte nog tacka Gud för att han gett mig en sån kärleksfull familj, underbar släkt och oväderliga vänner. Det finns inte ord att beskriva den tacksamhet jag kände denna dag.

Räkna med Herren på alla dina vägar

balen i bilder

2007-06-07T20:12:00.000+02:00

Vår personliga stylist laddar

Underbara Johanna hade köpt jordgubbar, choklad och cider

Smink!

Blir det regn?

Lite regn... men alldeles lagom

Så vacker

Tack till Chaufföris

Oskar och Chufföris (also called Jonathan) verkar sitta ihop, som alltid

Ja... det här gjorde vi bra!

Jag, Julia och Rebecca

Äntligen stod vi där efter allt slit

Min bal på... nästan (slottet) vart mer än lyckad. Tack till alla... före, under tiden och efter balen

Mormors allra bästa kakor

2007-05-26T14:34:00.000+02:00

Hanna-Maria och jag kom fram till att båda söker jobb till hösten. Starta eget kanske? Sedan började vi visionera. Eftersom jag, i skrivande och visionerande stund, är enormt sötsugen så kom vi fram till att vi ville baka massa goda, smarriga, mumsiga kakor. Och inte bara baka dem, utan även sälja dem till alla möjliga sortes människor. Stora, små, ledsna, glada, ja en kaksort för varje sorts människa. Mormors allra bästa kakor, kan vårt lilla fik heta. I blommiga förkläden ska vi stå och baka, visslandes i takt med en gammal grammofonskiva. Sen tänkte vi att man kunde ha kakbuffé, och kanske att man kan ha kakbuffé på tisdagar och fredagar, och på sommaren kan man ha glassbuffé och ibland, på söndagar kan man ha milkshakebuffé. Hanna-Maria har ju gått ekonomi, så vi tänkte att då ordnar det sig nog det där med att starta och med pengar och så. Men sen så ville vi vara där Wasa konditoriet är. Då kom vi på att man kan ju söka jobb där, och sen ta över stället och helt göra om allt. Då slipper man också processen med att starta ett nytt företag, vilket både jag och Hanna-Maria är tacksamma för. Vi skulle förståss renovera om Wasa. Inreda i en mysig gammaldags stil, kanske så att det känns som om man sitter i mormors kök. Mycket rosenbuskar och rutiga dukar.

För övrigt kan nämnas att Stockholm är fint i försommarskrud. Stockholms glasshus serverar god glass och för att inte tala om maten på Jensen's Beefhouse (idén till glassbuffén kom för övrigt därifrån) Två par skor och många minnen rikare så måste jag säga att jag är nöjd. Än en gång ett stort grattis till min kära (tvilling)syster som fyllde 26. Är glad att jag kunde få vara där med dej och de andra som satte guldkant på min "förhelg".

visa mig din väg

led mig i din sanning

för mig på din stig
och lär mig

se min längtan att behaga dig

hur jag innerligt vill tjäna dig

överlåter varje del av mig

på nytt

tar nu upp mitt kors och följer dig

lämnar allt det gamla bakom mig

låt mitt liv

och mina ord

vara som en doft

av välbehag

inför dig

Om Rättvik och så

2007-05-21T16:33:00.000+02:00

Rättvik, vy från mormor och morfars gamla hus

Jag sitter på tåget hem från en fin helg i Rättvik. Men när jag tänker efter så är det bara fredag och min "helg" i den lilla orten vid Siljans strand har bestått av just torsdag och fredag. Skönt, tänker jag, att helgen just börjat. Med Sixpence i öronen och en mjuk kudde lutar jag mig tillbaka och blickar ut över landskapet som susar förbi. Dalarna är fantastiskt vackert. De röda stugorna ramar in sjöar och dalar så perfekt. Men det är en annan värld där uppe, stan går man igenom på fem minuter och affärerna var stängda på helgdag(!) Inte mig emot, jag tycker det är bra att respektera Söndagen (i det här fallet en torsdag) som vilodagen.

Innan jag satte mig på tåget, närmare bestämt under torsdagen, så ägde min kära morfars 80-års fest rum i Rättviks missionskyrka. Jag uppskattar min släkt, och gör det mer och mer för varje gång vi träffas. Det var en fin fest, många skratt men även fina ord och böner som berörde. Det är spännande att höra om en person man känt så länge, men från så många olika håll och på olika sätt. Han har vart med om en del, min morfar.

Åter till tåget. När jag sitter där och njuter av landskapet och av lugnet, så händer det igen. Inte det att Johanna messar och vill låna klänning (som förvisso hände) och inte det att konduktören går förbi och skriker "nya resande". Det som händer är ett kärleksbevis, en visshet om att man aldrig är ensam, Guds frid fyller mig från topp till tå och jag är bara så lycklig. Sådär långt in, in i djupet. Som att djup ropar till djup. Jag förstår inte fullt ut varför jag sitter där och ler för mig själv. Men tacksamheten är stor, till han som gett mig ALLT. En fantastisk familj och släkt där man får vara sig själv. En vän som hämtar vid tåget, en annan vän som förgyller en kväll. En frid som övergår ALLT FÖRSTÅND och ett löfte om att aldrig lämna mig. Det är min Gud.

Så rullar tåget de sista milen och stannar tillsist på en välkänd station. Jag kliver ut och andas hemmaluft. Lite längre bort står Siv (Siv är Johannas vinröda ford) och väntar med en leende flicka inuti.

Max

2007-05-16T21:05:00.000+02:00

I morgon ska jag åka till Rättvik och fira morfar 80 år! Så nu ska jag packa... men vad jag egentligen ville säga var att jag har världens sötaste brorson. No doubt!

all at sea

2007-05-07T16:05:00.000+02:00

I'm all at sea, where noone can bother me...

Tack

till alla

som gjorde min dag

så

fin

ord som griper tag i hjärtat. och sedan håller kvar. ord som gör en tår av tacksamhet. jag bevarar det inuti mig. där är det tryggt.

...later on you can spend some time with me, if you wan't to. all at sea.

sleepless

2007-05-01T15:10:00.000+02:00

Kudden är våt av tårar

Inte ännu en natt

Mina lungor tar i, och ger allt

Klar vaken igen

Kroppen är trött, ögonen med

Kampen är endast mot tiden nu

Och mot det som hindrar min natts sömn

Stilla-tick-tack

Host-host

Stilla-tick-tack

Host-host-host

Det gör ont nu och smärtan formar en bön

Ännu en tår träffar min mjuka kudde

Men denna gång inte i förtvivlan

En tår av förtröstan, att du aldrig lämnar

Bönen blir till sång

"Bred dina vida vingar, o Jesus över mig. Och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig"

Kudden är våt av tårar
Tack, för att jag får leva, ännu en natt

1/5 01.07

Natten ju förde mig, närmare Gud till Dig. Närmare Gud till Dig, närmare Dig.

Igår körde jag golfbil för första gången i mitt liv

2007-04-28T13:43:00.000+02:00

Kapitel 3. I vilken Puh uppfinner en ny lek, och I-or kommer med.

A.A. Milne, Berättelser om Nalle Puh

"När bäcken hunnit så långt som till Skogsbrynet hade den vuxit så den nästan blivit en å, och när den var så stor lät den bli att hoppa och skutta och bråka, som när den var liten, utan rörde sig långsamt. För nu visste den vart den skulle ta vägen och sa till sig själv:
-Det är ingen brådska. Vi kommer tids nog fram."

Vidare handlar det om hur Puh njuter av ån och sedan uppfinner en lek då man kastar i kottar eller pinnar och sedan tävlar om vilken som kommer fram först. Jag gillar Milnes beskrivning av ån, på något sätt beskriver den även oss människor.

"En dag lekte Puh och Nasse och Kanin och Ru allihop Puh-pinnar. De hade kastat i sina pinnar, när Kanin sa "Kör!" och så skyndade de tvärsöver bron och ställde sig alla och lutade sig över räcket och väntade på att få se vems pinne som skulle komma fram först. Men det dröjde länge innan de fick veta det, för ån var mycket lat den dagen, den tycktes knappast bry sig om ifall den kom fram alls.
-Jag kan se min! ropade Ru. Nej, det kan jag inte, det är nånting annat. Kan du se din Nasse? Jag tyckte precis att jag såg min, men det gjorde jag inte. Där är den! Nej, det är det inte. Kan du se din, Puh?
-Nej, sa Puh.
-Min pinne har bestämt fastnat. sa Ru. Kanin, min pinne har fastnat. Har din pinne fastnat, Nasse?
-Det tar alltid längre tid än man tror, sa Kanin.
-Hur lång tid tror du, att det tar? frågade Ru.
-Jag kan se din, Nasse, sa Puh plötsligt.
-Min är liksom litet gråaktig, sa Nasse, som inte vågade luta sig för långt fram för att inte trilla i.
-Ja, det är den jag ser. Den håller på att komma över på min sida.
Kanin lutade sig längre fram än någonsin och såg efter sin, och Ru vred sig än hit och än dit, och ropade:
-Heja, pinne! Pinne, pinne, pinne! och Nasse tyckte det var mycket spännande, för hans var den enda man hade sett, och det betydde att han höll på att vinna.
-Nu kommer den! sa Puh.
-Är du säker på att det är min? pep Nasse förtjust.
-Ja då, för den är grå. En stro grå en. Nu kommer den. En väldigt stor-stor-grå...O, nej, det är inte den, det är I-or.
Och fram flöt I-or.
-I-or, skrek allihop.
Mycket lugn, mycket värdig och med alla fyra i vädret gled I-or fram under bron.
-Det är I-or, ropade Ru alldeles förtjust.
-Säger du det? sa I-or , som kom in i en vattenvirvel och långsamt snurrade runt tre gånger. Jag undrade just.
-Jag visste inte att du höll på att leka, sa Ru.
-Det gör jag inte heller, sa I-or.
-I-or, vad är det egentligen du gör? sa Kanin.
-Du får gissa tre gånger, Kanin. Gräver hål i jorden? Fel. Hoppar från gren till gren i en ung ek? Fel. Väntar på att nån ska hjälpa upp mig ur ån? Rätt. Låt Kanin få tid på sig, så hittar han alltid rätt svar.
-Men, I-or, sa Puh bekymrad, vad ska vi-jag menar, hur ska vi-tror du vi...
-Ja, sa I-or. Något av det där blir utmärkt. Tack, Puh.
-Han snurrar runt, runt, sa Ru mycket imponerad.
-Och varför inte? sa I-or kyligt.
-Jag kan simma, sa Ru stolt.
-Inte runt, runt, sa I-or. Det är mycket svårare. Jag hade inte alls tänkt simma idag, fortsatte han och svängde långsamt åt andra hållet. Men om jag, när jag väl har kommit i, beslutar att öva en sakta cirkulerande rörelse från höger till vänster-eller kanske jag skulle säga, tillade han och kom in i en ny virvel , från vänster till höger, precis som det faller mig in, så är det min ensak.
Det blev en stunds tystnad , medan alla funderade.
-Jag har fått en idé, sa Puh till slut, men antagligen är det inte mycket med den.
-Antagligen inte, sa I-or.
-Fortsätt, Puh, sa Kanin. Får vi höra.
-Jo om allesammans kastar sten på ena sidan om I-or, så blir det vågor av dem, och vågorna skvalpar honom över till andra sidan.
-Det var en utmärkt idé, sa Kanin, och Puh såg glad ut igen.
-Mycket, sa I-or. När jag vill bli skvalpad, Puh, så talar jag om det för dig.
-Tänk om vi av misstag träffar honom? sa Nasse ängsligt.
-Eller tänk om ni av misstag missar honom, sa I-or. Gör klart för dig alla möjligheter, Nasse, innan ni börjar roa er på allvar.
Men Puh hade tagit den största sten han orkade bära, och stod lutad över bron och höll den mellan sina tassar.
-Jag kastar den inte, jag släpper den, I-or, förklarade han. Och då kan jag inte miss... jag menar, kan jag inte träffa dej. Skulle du kunna sluta upp att snurra ett ögonblick, det förvillar mig en smula?
-Nej, sa I-or. Jag tycker om att snurra.
Kanin började känna att det var hög tid för honom att ta befälet.
-Hör på Puh, sa han. När jag säger: "Nu!" kan du släppa stenen. I-or, när jag säger "Nu!" kommer Puh att släppa stenen.
-Hjärtligt tack, Kanin, men antagligen kommer jag att märka det.
-Är du klar, Puh? Nasse, lämna litet mera plats åt Puh. Maka på dig, Ru. Är du klar?
-Nej, sa I-or.
-Nu! sa Kanin.
Puh släppte sin sten. Det plaskade till, och I-or försvann. Det var oroliga ögonblick för åskådarna på bron. De tittade och tittade- inte ens när de fick syn på Puhs pinne som kom fram något före Nasses, blev de så uppiggande, som man skulle kunnat vänta sig. Och så, just när Puh började bli rädd för att han valt fel sten eller fel å eller fel dag för sin Idé, blev något grått ett ögonblick synligt på åstranden- och det blev så småningom större och större- och slutligen var det I-or som kom upp.
Med ett tjut rusade de från bron och började hala och dra i honom; och snart stod han mitt ibland dem på torra lan.
-Å, I-or, vad du är våt, sa Nasse och kände på honom.
I-or ruskade på sig och bad någon förklara för Nasse vad som händer när man ligger i en å en bra lång stund. "

Historien slutar inte där, men du tycket nog redan att du läst alldeles för långt.

Disneys version kanske är lättare för barn att förstå. Men jag gillar A.A Milnes orginalversion. Kanske börjar bli lite stor för att läsa sagor, men jag skrattar lika mycket varje gång.

måndag

2007-04-23T20:46:00.000+02:00

Jag hörde en man definiera religion en gång, han sa att: man fäster inte sitt värde blott vid detta.

Jag tror att det är en av de bättre definitionerna jag har hört. Egentligen är jag inte intresserad av att definiera religion när det innebär så mycket mer än bara ett begrepp, men det ligger något i det han säger.

Jag är tacksam för att jag har något mer än blott detta att fästa mitt värde i. Det finns en Gud som är verklig. Så på riktigt. Om man bara skulle fästa sig vid vardagens glädjeämnen och bekymmer skulle man snabbt finna att det inte är något som består. Det finns något evigt, något mer än blott detta.

Ändå är det varddagslivet, just detta nu, som jag kan påverka. Det är ändå var dag som tillslut kommer utgöra det där livet som alla pratar om. Paradoxen blir då att inte fästa sitt värde vid blott detta men ändå förstå att det enda som kan påverkas är nu.

Det finns ett evigt perspektiv då man förstår att ett bekymmer inte kan lägga en enda aln till min livslängd och att det finns mer att leva för än det vi kanske med våra ögon ser. Samtidigt som det går vara medveten om att det du sår idag blir din morgondag.

Jag är trött nu, och i ett evighetsperspektiv spelar det nog inte så stor roll om jag sover nu eller om en timme. Men det är ändå i morgon jag ska gå upp, så för att få skörda pigghet imorrn ska jag nu gå och så lite sömn.

homo zappiens

2007-04-19T18:20:00.000+02:00

Människosläktet håller på att utvecklas från homo sapiens till homo zappiens

Jo men faktikst. När man nu börjat nå en viss mognad (i alla fall på väg mot det hållet) så är jag tacksam för att min pappa aldrig föll för mitt tjat om att skaffa fler kanaler. Då tänkte jag på alla roliga roomservice, filmer och hockeymatcher man missade. Nu förstår jag vad mycket tid jag säkert vunnit. Vi lantisar som endast erhåller ettan, tvåan och fyran (och inte att glömma: barnkanalen/kunskapskanalen och sexan) kanske kommer vara en egen gren av människoträdets utveckling, då homo sapiens och homo zappiens går skilda vägar. Eller... så tror man inte på evolutionen. Hur som helst så blir mitt konstaterande att det finns INGENTING att se på TV nu när antikrundan har uppehåll och detta leder i sin tur till att jag blivit mycket mer effektiv i mitt flitiga studerande. Oh man! Snart är det över!

För några veckor sedan köpte jag en blomma, en levande blomma i kruka. Den var fantastikst fin och när jag stod där i kassan på blomstermarken så lovade jag mig själv att trots det faktum att jag inte haft levande blommor på år och dar så skulle jag verkligen ta hand om den här. Och det gjorde jag, flyttade runt på den i fönstret för att den skulle få rätt mängd sol, plockade bort ruttna blommor så att nya skulle kunna komma upp. Vattnade varsamt och pratade med den. Jag trodde till och med att jag höll på att bli intresserad av trädgård och sånt, och kanske är så fallet. MEN som det ser ut just nu så hänger den lite och verkar inte vilja kämpa mer, jag förstår inte! Hur mycket jag än har tagit hand om den så vill den inte. "Den är svår!" säger mamma, men det räcker inte som svar. Varför vill inga blommor bo hos mig? Jag hoppas fortfarande att den ska repa sig, jag vill så gärna klara det och jag vill så gärna att den ska få nya blommor.

Nu är det dags att återgå från pluggpausen och räkna lite matte.

Adjökens

västanåstjugofyratimmar

2007-04-14T22:47:00.001+02:00

Det är fantastiskt vad lantluft, stillhet och Gud kan göra tillsammans.

Det är underligt vilka kort man kan ta med en mobilkamera.

mer än tusen ord

2007-04-09T21:28:00.000+02:00

Göteborg by night! sa pappa med en viss spänning i rösten, sen bar det av. Jag ska visa dig lite gamla kvarter, där jag hade mina första jobb. Där gick vi, jag och pappa på Göteborgs gator. Han berättade och jag lysnnade, då och då stannade vi till framför en byggnad och pappa berättade om sina jobb han hade haft i kvarteret, västra nordstan. Då och då kommenteade jag stilen på husen vi passerade och pappa fyllde i med ett mm... jo det stämmer nog, men de rev ett hus här...mm jo... och byggde nytt sen. Senare visade han mig en gata som förr hade gått rakt från centralen ner till hamnen, där berättade han att alla emigranter hade vandrat sin väg fram på just denna gata, från tåget, mot hamnen och till slut på båten som skulle ta dem till det fantastiska Amerika. Här låg vandrarhem och matställen som de resande kunde ta in på innan den långa resan. Han riktigt målade upp scenen framför mig och jag kunde nästan höra ljudet av hästhovar och människorsorl. Vi gick vidare och kom fram till Gustav Adolfs torg. Efter fotografisk dokumentation och några fler historier om när drottning Elizabeth hade varit i Göteborg och gästat huset vi fotograferade kom det som liksom behövde komma, det som låg i luften men inte riktigt hade landat. Vill du ha en korv? Vi måste ju ta en korv... i en såndär äkta korvmoj. Jag log och tänkte, såklart vi ska ha en korv. Klockan var mycket, och jag var inte särskilt hungrig. Men jag kunde inte motstå känslan att äta en korv, från en äkta korvmoj en sen kväll i vårens Göteborg, med min kära far. Vi gick under tystnad tillbaka till hotellet och en sovande mamma. Tystnad, trygghet och glädje. En annan del av Göteborg, en annan del av mitt liv, en annan del av dygnet. Jag sov gott sen, mycket gott.

Göteborg by night

Jag och Gustaf

Jag klättrade upp i en lyktstolpe

Här va drottning Elizabeth på besök... för massa år sen

Far och dotter

Min älskade mamma vaknade morgonen därpå och ville hellre gå en promenad i vårsolen

som igår

2007-03-28T21:13:00.000+02:00

formad genom åren
på väg mot den jag ska bli
så kan jag inte vara annat än
den
jag
är

poltava, banankaka etc.

2007-03-22T18:55:00.000+01:00

Slaget vid Poltava 1709 var en av de största förluster i svensk krigshistoria. Herman Lindqvist och Peter Englund har på varsitt sett skildrat denna händelse. Lindqvist på ett populärvetenskapligt sätt och Englund genom en vetenskaplig rapport. Vetenskapligt skrivna texter har en tendens att bli tråkiga, med sin givna disposition och förutsägande innehåll fångar de ett relativt smalt läsarintresse. Är det värt att skriva historiska texter på ett populärvetenskapligt vis på bekostnad av trovärdigheten, eller går det att vara korrekt och ändå göra den historiska beskrivningen till en spännande läsning?

Jag ska inte fortsätta att ge svar på dessa frågor, men tänkte bara genom detta beskriva hur min kväll ser ut, i stort. Jag är inte uttråkad, inte det minsta faktikst. En analys av två historiska texter lät tråkigt när jag först fick uppgiften av min hängivna svenskalärare (som för övrigt även undervisar och upplivar mitt historiska intresse) men när jag väl satte mig in i den började min kvinnliga, analyserande hjärna att springa och jag njuter av att formulera och teckna ner de meningar och åsiker jag har om dessa två texter.

Annars då... jo mina älskade föräldrar är hemma från Bruksvallarna. Nöjda, utvilade och något brunare. Här har det varit vardag och vanlig vecka, även om det inte alls känns som vardag och vanlig vecka. Men jag börjar förstå att det aldrig blir vardag och vanlig vecka. Det är livet helt enkelt. Ingen dag är den andra lik, ingen vecka är den andra lik. Även om vissa veckor är mer turbulenta än andra. Jag är trött, men aktiv. Jag har mycket att göra, men lugn. Jag har inte mycket koll, men vet ändå allt jag behöver veta.

Idag när klockan var sen eftermiddag satt jag på det ställe jag ofta går till för att be, njuta av solen och tänka. Det var så vackert, solen gjorde den disiga himlen alldeles ljusgul och silade solstrålarna mellan träden. Vi pratade där, Han och jag. Sådär som vänner gör, bästa vänner. Vad vi sa och så, det tänker jag inte återge här, jag kan bara berätta att ännu en gång så återfann sig den där känslan av en oändlig frid. Den ljusgula himlen gjorde mig viss om saker jag ibland tvivlar på. Allt blir oss givet, morgondagen har vi ännu inte fått, därför har vi ingen rätt att oroa oss över den.

Så var det då den där banankakan. Jag ska sätta mig och titta på dokumentären om Göran, dricka te och prova den där banankakan min far har bakat.

-långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar, du drömmer om något fint, jag ser dig småle

jag fryser

2007-03-19T15:26:00.000+01:00

igen

slutet

av mig själv

aldrig andas

utan

Dig

saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.

smältvatten och gräs

2007-03-12T10:14:00.000+01:00

ibland får man inte fram allt man skulle vilja säga. tacksamheten är stor i mitt hjärta. läs johannas blogg så ser du hur min helg var. nu har jag bråttom till bussen. som alltid.

...tills dess ska jag jobba på en mening. som kan beskriva allt.

Skaparen

2007-03-07T11:53:00.000+01:00

Det är en grå morgon och snön smyger sig sakta iväg från gator och gräsmattor. Grenarna utanför fönstret där jag sitter, som för några veckor sen var gnistrande vita av små snödiamanter, smyckas nu istället av vattendroppar. Det som i mångas ögon ses som en trist dag är egentligen så innerligt vacker. När vi pratar om vädret med grannen skulle vi säga "usch vilket väder, kan det inte bli vår" men det är vackert, det är harmoniskt. Jag måste erkänna att jag, vid första anblicken av dagens väderlek, blev besviken eftersom jag hade föreställt mig en morgonpromenad i vårsolen. Men när jag tittade närmare så såg jag hur fint allting var. Mörka silhuetter av kala träd konstrateras så snyggt mot den vita snön. Inget skär sig, den mörkgröna färgen på granen utanför fönstret matchar perfekt med dagens gråa himmel. Man brukar säga att den som skapar musik, konst, litteratur eller vad det än är, präglas av sin karaktär, sin personlighet. När man ser den perfekta naturen så förstår man vem skaparen är. En perfekt, fulländad Gud som har tänkt på allt, har koll på allt. Om man bara tar sig tid att titta på allt det vackra, tar sig tid att tänka på och framför allt tacka för allt som Han skapat så tror jag att man kommer finna frid även i den gråaste av dagar. Det finns ingen dag som inte platsar i Guds värld, det finns inget som han skapat som inte duger. Nu ska jag bege mig ut på min planerade promenad, dock utan sol, men med en vacker grå himmel och träd som droppar av smälta snödiamanter.

verklighet

2007-03-04T15:14:00.000+01:00

att Du älskar. trots mina misstag
att Du styrker. vadän min svaghet må vara
det är för mig obegripligt.
men på nåt sätt, så finns det heller inget annat än just dessa sanningar som är så verkliga för mig. det finns inget annat jag tror och litar på så mycket, som att Du älskar mig. hur lite jag än förtjänar det.

I bruise easily so be careful, when you handle me.

liljorna på ängen

2007-02-15T19:07:00.000+01:00

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?
Han som bär för mig en moders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.

Var dag är oss given. Jag får påminna mig om och om igen att Gud har allt i sin hand, att var dag har nog av sin egen plåga och att alltid blanda mina tankar med böner. Att Gud ger åt varje dag fröjd, smärta, möda, vila och behag gör att vi orkar med. Vi måste känna smärta för att kunna känna medlidande men vi måste också lära oss att fröjdas och tacka över livet och det vi har. Gud tvingar allt till det bästa, även om det som händer kan kännas som det värsta.

Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd.

Det finns nåd för varje tid. När jag ser tillbaka på mitt än så länge snart nittonåriga liv så har det sett väldigt olika ut, i olika tider. Ibland finner jag mig själv längta tillbaka till barndomen, ibland drömma om framtiden. Jag tror dock att för varje tid så finns en mening. Jag tror ingen tid i livet är någon sorts mellantid då man bara finns för att leva vidare, det finns alltid något att lära sig, alltid någon att bli vän med och alltid något att utföra. Och framför allt finns det nåd, att ta sig vidare, att stänga dörrar bakåt, och att njuta av just denna stund.

Varje dags bekymmer vill han bära, Han som heter både kraft och råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandringstid.
Som din dag, så skall din kraft dock vara, detta löfte gav han mig.

Han ger kraft, allt som behövs för just den dag vi möter. Vi kommer aldrig behöva gå igenom saker som vi inte klarar av. Vilken trygghet.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla, blott vid dina löften Herre kär. Ej min tro, och ej min tröst förspilla, som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig Herre, att vad helst mig händer, taga av din trogna faders hand. Blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.

Jag vill inte komma dit att jag försöker klara mig själv, lösa saker på egen hand. Min bön är att jag alltid ska komma att gå till Han som verkligen vet och vill mitt bästa. Min bön är att få kasta mig ut och låta Hans vingar bära mig dit Han vill.

min helg

2007-02-11T21:25:00.000+01:00

Jag förstår inte de som säger att söndagar är depp dagar. Eller det kanske är mer rätt att säga att jag inte håller med dem. Jag förstår, men jag håller inte med. Inuti mig finns ett lugn, en obeskrivlig lycka och en förväntan på framtiden. Min helg har varit underbar; relax och himmelsk kycklingpaj. Stolthet och fördom och långpromenad. Bror, svägerska och brorson. Alla hjärtans dag pyssel och coop forum. Familjemiddag med Johannas familj och ännu en långpromenad med stavar (mohah) och solsken ända in i hjärtat.

IMORGON ÄR DET DIN DAG!

GRATTIS!

Det når mig när jag är på höjden, och det når mig när jag är i djupet.

jag älskar torsdagar

2007-02-08T18:25:00.000+01:00

Om exakt en och en halv timme ska jag och pappa bänka oss framför antikrundan med en skål popcorn.
Fram tills dess ska jag och D.H.A räkna matte. Det känns som om jag kommit till slutet av mig själv på de flesta områden i mitt liv just nu, t.o.m på matten.

"Jag ska lära och undervisa dig om den väg du ska vandra"

så enkelt

2007-02-02T17:57:00.000+01:00

Jag har saknat det där enkla. så som livet faktikst kan vara, enkelt.

I onsdags kväll när jag hörde honom berätta om sitt liv så slog det mig, vad enkelt det är.

Att bara leva för varje dag, fullt ut. Ta tag i varje stund i mitt liv och göra det jag gör just då, av hela hjärtat. Att aldig andas ett andetag utan att vara tacksam. Att aldrig skratta utan att verkligen skratta. Att inte fälla en tår, utan att jag menar det.

Jag har aldrig varit särskilt morgonpigg, men på något sätt så älskar jag morgonar (morgnar.. mornar.. hus stavas det?) man får liksom börja om, och samtidigt forstätta. Man behöver varje dag en nystart, just för att aldrig ta något för givet, eller göra något som man alltid har gjort. Man man behöver lika mycket forstätta varje dag, fortsätta att leva det liv man blivit given. Fortsätta att drömma de drömmar man börjat drömma. Fortsätta och fullfölja det man börjat på igår. Om man aldrig börjar om eller aldrig fortsätter så fastnar man, hur man än gör.

Jag tänker varje dag börja om, och försöka få ut mer av varje dag än jag hitills fått. Men jag tänker alltid fortsätta att leva det liv jag börjat, och fullborda den sträcka som jag börjat vandra på. Och om det så innebär att jag får gå tillbaka ibland och börja om, eller låta mig bäras av någon som vet vägen bättre än jag, så tänker jag fortsätta. Ibland tänker jag stanna till och tänka efter, ofta ska jag njuta av soluppgångar och solnedgångar och en himmel fylld av stjärnor. Ibland ska jag springa, och ibland smyga. Och någon gång så hoppas jag att någon kommer och tar min hand och går med mig, tills döden skiljer oss åt.

Den största lyckan är dock att Du går framför mig, Du visar vägen, och tar emot mig om jag faller. Du bär mig när det är svårt, och gör en flod i öknen när det är torrt.

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

Nu ska jag ut på en promenad. Med Dig.

hungry

2007-01-27T23:52:00.000+01:00

Be still and know that I am God

I came along, I wrote a song.

verse
Search me, O God, and know my heart. Test me and know my thoughts.
See whether there is any baneful motive within me, and lead me on the everlasting way.

bridge
I wan't to turn my eyes upon you
I wan't to see my life from your view

chorus
Take this heart and hold it in your mighty hand.
Take away the the things that don't belong there
and fill me with your thoughts, oh Lord.

höjdpunkter

2007-01-25T21:28:00.000+01:00

Knut Knutsson i all ära

jag gillar torsdagar.
08.00
härlig och komplicerad matte (med lisbeths konstiga ljud och ständgt hurtiga röst)
10.10
livligt och högljutt klassråd där studenten disskuteras som om den var imorgon och INGET var planerat. härligt, alldeles ljuvligt.
ca 10.40
ett långt hål där jag och min kära madelene tillbringar vår tid i bildsalen där vi jobbar med vårt projektarbete. idag vart vi helt färdiga med en docka och vi vart nästan tårögda båda två för att den va så vacker, hon var så vacker. ja... nåt sånt iallafall. jag förstår inte hur vi ALLTID har så otroligt roligt. det finns inget slut på de dåliga skämten och fula danserna till de hemska låtarna på radio. höjdpunkt verkligen att vara med madde i bildsalen.
14.30
Mysigt med rebecca och linn på hindermässan
16.45
Väl hemma ett par goda mackor med falukorv och Felicity (90-tals serie på fyran... alldeles ja... ljuvligt).
ca 19.30
Catch up med Johanna i telefonen
20.00
Den högsta höjdpunkten av alla på torsdagar är dock att se Antikrundan med min kära pappa. Denna ständiga torsdagsunderhållning som fångar mitt intresse var minut i en hel timma. Jag vet att det är ett udda intresse och för tillfället vet jag bara min far som delar det med mig. Men det är så härligt när Knut Knutsson och hans vänner blir eld och lågor över ett gammalt föremål, och det är nästan så att man känner med dem när de värderar en tavla eller en gammal kanna. Man lixom önskar att man va där.
21.50
Ja ja, nog om det. Nu ska jag fila färdigt på en nyskriven låt och sen sova gott.
Frid!

vit lycka

2007-01-24T18:32:00.000+01:00

- Det är så vackert!
- Ja, titta bara på hur färgerna på himlen smälter ihop. Det skär sig aldrig!
- Mm. Det är vackert.

Jag har fått njuta av många vackra vinterpromenader den senaste veckan. Ibland med en vän, och ofta själv. Och jag älskar det. Vintern är så vacker när den är som den ska vara. Såhär:

Vackra hus vid hamnplan. Från min måndagspromenad.

Träd i stadsparken, även den bilden från min promenad i måndags

Nöjda flickor efter ett snöbollskrig (januari 2006) tänk vad kul vi hade...

Söta Carro i röd basker (kan inte undgå att se vissa likheter med supermario svampen, så söt!)

Jag, Johanna och Oskar studerar stjärnhimlen från långbryggan i Rättvik

Henry Allards park i solljus

Slottsbron (man önskar dock att man haft något bättre än mobilkameran med sig)

Minnen från Rättvik förra sportlovet (vill tillbaka!)

Sen måste jag bara ta med detta fantastiksa exempel på hur man ska rusta sig för vintern

Inom mig så bubblar det. Jag är så otroligt lycklig! Det måste bero på Dig, som skapade allt detta!